Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midas’ män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tunt och grått, och vem kan glömma den djupa
tankspriddhet och det djupt deprimerade humör, som
kunde komma över honom mitt under de muntra
tillställningar han mot slutet av sitt liv allt mera kastade
sig in i? Vid sådana tillfällen, då glädjen var som
störst, kunde hans ögon plötsligt och utan påvisbar
orsak bli glanslösa och pannan rynkad, medan han med
knutna händer och ansiktet krampaktigt förvridet av
själskval brottades vid randen av en avgrund med
någonting okänt, som hotade honom.
Han talade aldrig om sina bekymmer, och vi voro
diskreta nog att inte fråga ut honom. Men det var
lika bra, att vi ej gjorde det, ty om vi gjort det och
han lättat sitt hjärta, skulle vår hjälp och våra
ansträngningar likväl ej ha kunnat rädda honom. Då
Eben Hale dog, Eben Hale, vars förtrogne sekreterare
han var —— ja, snarare adoptivson och likställde
kompanjon —— visade han sig inte mera bland oss. Inte
därför att vårt sällskap var honom motbjudande ——
det vet jag nu —— utan därför att hans bekymmer blivit
så stora, att han inte kunde dela vår glädje och inte
tillsammans med oss kunde finna någon lisa i sin sorg.
Varför kunde vi då inte förstå, ty då Eben Hales
testamente öppnades, fick man veta, att han var ensam
arvinge till sin chefs många miljoner, och det uttalades
tydligt i testamentet, att detta stora arv tillföll honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
