Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
febril. Hans kinder blossade på. ett sätt, som inte
kunde skyllas på solen, och han glömde både trötthet
och tid. När han fyllt en panna med grus, sprang han
ned längs sluttningen för att vaska ut den; och han
kunde inte bärga sig för att andfådd och snubblande
återvända uppför sluttningen för att fylla pannan på
nytt.
Han var nu cirka hundra meter från vattnet, och
det omvända V-et började antaga sina konturer. Det
guldförande gruslagrets bredd avtog alltjämt, och
mannen förlängde i tankarna det omvända V-ets sidor till
skärningspunkten högt uppe på sluttningen. Spetsen
av detta V var hans mål och han vaskade ut många
pannor för att fastställa dess läge.
— Precis två meter ovanför den där
manzanitabusken och en meter till höger, sade han till sist.
Plötsligt grep frestelsen honom. — Det är ju så
solklart, sade han och gav upp arbetet med grävandet
av hålrader tvärs över sluttningen och klättrade upp
till den punkt, där han ansåg, att det omvända V-ets
spets skulle ligga. Han fyllde sin vaskpanna och bar
den nedför sluttningen för att vaska ut den. Den
innehöll inte ett enda guldkorn. Han grävde djupt och
han grävde just i ytan, fyllde och vaskade ut ett tiotal
pannor, men fick inte så mycket som ett enda litet
guldkorn som belöning för alla sina ansträngningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
