Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över marken framför honom för att om möjligt finna
något vapen, men den fann endast det uppgrävda
guldet, som var utan värde för honom i hans nuvarande
situation. Det fanns visserligen en hacka, som han i
vissa situationer hade kunnat använda som vapen men
som inte var användbar i denna. Det gick plötsligt
upp för honom hur farlig hans ställning var. Han
befann sig i ett trångt hål, som var sju fot djupt. Hans
huvud nådde inte upp till markytan. Han befann sig
i en fälla.
Han blev sittande på huk. Han var helt kall och
behärskad, men hans förstånd, som övervägde alla
möjligheter sade honom, att hans ställning var
hopplös. Han fortsatte att gnida gruset av kvartsstyckena
och kastade guldet i vaskpannan. Där var intet annat
att göra. Och dock visste han, att han förr eller senare
måste bli tvungen att resa sig upp och ansikte mot
ansikte möta faran, som hotade honom bakom hans
rygg. Minuterna gick, och för varje minut som
försvann, visste han, att han nalkades den tidpunkt, då
han skulle bli tvungen att resa sig eller — hans våta
skjorta klibbade vid kroppen vid tanken — eller möta
döden, medan han satt där nedlutad över sin skatt.
Han fortsatte att sitta nedhukad och att gnida gruset
av guldet och övervägde samtidigt, hur han skulle
resa sig upp. Han kunde resa sig upp med ett ryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
