Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte på en tid. Jag tror verkligen också, att jag blivit
en liten smula trött på det.
Han såg förvånad på henne, men hon mötte modigt
hans blick.
— Jag ser likvagnar och blommor för mig, började
han, och hör liktalet; jag ser världens ände och
stjärnorna falla ned från himlen och himlarna rulla upp
sig som en pergamentrulle; jag ser de levande och
döda församlade för att höra yttersta domen, fåren
och getterna, lammen och vädurarna o.s.v., och de
vitklädda änglarna; jag hör ljudet av gyllene harpor och
de förtappade själarnas jämmer och skri, när de
störtas ned i avgrunden — allt detta ser jag den dag du,
Lute Story, inte mer bryr dig om att rida en häst. En
häst, Lute! En häst!
— Åtminstone inte än på en tid, sade hon
bönfallande.
— Löjligt! utbrast han. Hur är det fatt? Är du
inte kry? Du som alltid är så otroligt och gudomligt
frisk?
— Nej, det är inte det, svarade hon. Jag vet väl,
att det är löjligt, Chris, jag vet det, men jag har onda
aningar. Jag kan inte hjälpa det. Du har alltid sagt,
att jag stod så välsignat med båda benen på marken
o.s.v. — kanske är det vidskepelse, jag vet inte — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
