Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en veckas trägen ruvning kläckte jag ut planen.
Sedan grep jag verket an. Jag köpte en fem månader
gammal tik av vattenhundsras och ägnade hela min
flit åt att dressera henne. Om någon spionerat på
mig, skulle han ha lagt märke till att denna dressyr
uteslutande gick ut på en sak — att apportera. Jag
lärde hunden, som jag kallade Bellona, att apportera
käppar som jag kastade i vattnet, och inte bara att
apportera dem, utan att göra det ögonblickligen utan
att tugga eller leka med dem. Huvudsaken var att
hon inte lät hejda sig av något, utan apporterade
käppen i största hast. J ag tog för vana att springa undan
och låta henne hålla jakt på mig med käppen i munnen
tills hon hann upp mig. Det var en pigg hund, och
hon ägnade sig åt leken med sådan iver att jag snart
blev belåten.
Sedan presentade jag den till John Claverhouse vid
första lägliga tillfälle. Jag visste nog vad jag gjorde,
ty jag kände till hans lilla svaghet, en liten hemlig
synd som han regelbundet och oförbätterligt gjorde
sig skyldig till.
»Nej», sade han, då jag stack ändan av repet i hans
hand, »nej, det kan väl aldrig vara ert allvar?» Han
gapade och flinade med hela sitt fördömda månansikte.
»Jag ... jag tänkte nästan att ni inte tyckte om mig»,
förklarade han. »Tänk så lustigt att jag har begått
ett sådant misstag!» Och vid den tanken skrattade
han så att han kiknade.
»Vad heter hon?» fyckades han få fram mellan sina
skrattparoxysmer.
»Bellona», sade jag.
»Hi hi hi!» fnittrade han. »Ktt så’nt lustigt namn! »
io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
