Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De Ville tänker ställa sig på lur, sade jag för mig
själv, och jag andades sannerligen lättare då jag såg
honom gå ut genom cirkustomtens grind och stiga på
en spårvagn som gick nedåt staden. Några minuter
därefter var jag i det stora tältet, där jag träffade på
Röda Denny. Kung Wallace hade börjat sitt
nummer och höll publiken i spänning. Han var vid
ovanligt kitsligt lynne, och han retade lejonen tills de röto
allesammans, det vill säga alla utom gamle Augustus,
ty han var för gammal och tjock och lat för att reta
sig på något.
Till sist gav Wallace det gamla lejonet en
pisk-klatsch på benen och fick honom att sätta sig upp i
attityd. Gamle Augustus plirade godmodigt och
öppnade gapet, och Wallace stack in huvudet. Och så
smällde käkarna ihop — krasch — så liär.»
Leopardtämjaren smålog med tankfull min, och
hans ögon fingo det fjärrskådande uttrycket.
»Det blev kung Wallaces slut», fortfor han med sin
vemodiga, dämpade röst. »Sedan uppståndelsen lagt
sig, passade jag på och lutade mig ner och luktade på
Wallaces huvud. Jag nös.»
»Det... det var —?» frågade jag ivrigt.
»Snus — som de Ville hade slängt i håret på honom
inne i klädlogen. Gamle Augustus gjorde det inte
med flit. Han bara nös.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>