Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och då elevatorn stannade en trappa längre ner
för att ta upp ett par flickor, gick han till hisstrumman
och skickade mig och min beställning åt helvete utan
krus och komplimanger. Men jag tyckte om honom.
Han hade ruter i sig och var oförskräckt, och han
visste lika bra som jag att han inte hade lång tid
att leva.»
»Men, Leitli», utbrast jag och såg den lungsiktige
ynglingen framför mig, »hur kunde ni behandla
honom så barbariskt?»
L,eith skrattade torrt. »Min käre vän, hur många
gånger skall jag påpeka hur ni rör ihop? Ni
behärskas helt och hållet av ortodox känsla och traditionella
sinnesrörelser. Och ert temperament sedan! Ni är
sannerligen oförmögen till rationella omdömen.
Cer-berus? Pytt! En döende glimt, en liten slocknande
gnista, en matt pulserande, döende organism — pang!
En knäpp med fingrarna, en pust, och så är det gjort.
En bonde i livets schackspel. Inte ens ett problem.
Ett dödfödt barn eller en död gosse ä’ inget problem.
De ha aldrig fått börja sin tillvaro. Det hade inte
heller Cerberus fått. För att det skall bli ett verkligt
problem ...»
»Nå, men lokalfärgen?» eggade jag.
»Det är rätt», svarade han, »håll mig i gång. Nå,
jag tog med mig mitt skrivpapper ner till
bangårdsom-rådet (för lokalfärgens skull), lät benen dingla i dörren
till en Pullmankupé, eller med andra ord en
godsvagn, och klatschade ihop mästerverket. Naturligtvis
gjorde jag det spirituellt och briljant o. s. v. och lade
för resten in mina små ovedersägliga snärtar åt staten
och mina sociala paradoxer, och framför allt gjorde
3i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
