- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
109

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ser. Slutligen tycktes pannan vara tom så när som
på litet vatten, men med en rask halvcirkelsvängning,
varvid vattnet flög ut över den låga kanten och ner i
floden, blottade han ett lager av svart sand på
vask-pannans botten. Detta lager var så tunt att det såg
ut som en färghinna. Han granskade det noga. I
midten var det en liten guldgul fläck. Han lät litet
vatten sippra in över den lutande pannans rand. Med
en rask knyck lät han vattnet glida över bottnen så
att den svarta sandens korn kommo i rörelse. En ny
liten guldgul fläck blev lönen för hans möda.

Vaskningen hade nu blivit mycket noggrann —•
noggrannare än som egentligen behövdes vid vanlig
vask-ning. Han sköljde, litet i sänder, upp den svarta
sanden på pannans låga vägg och granskade den noga,
så att han iakttagit vartenda korn därav innan han
lät det glida över kanten ner i vattnet. Med den
yttersta försiktighet lät han den svarta sanden glida ut,
några korn i sänder. En gyllne gnista, inte större än
en knappnålsudd, visade sig på pannans vägg, och
genom hans manipulationer med vattnet kom den
tillbaka till bottnen. Så upptäckte han ännu en gnista
och ännu en. Han var mycket rädd om dem. Som
en herde vallade han sin hjord av guldprickar, så att
ingen skulle gå förlorad. Av allt grus i pannan
återstod slutligen ingenting annat än hans gyllne hjord.
Han räknade den, och sedan, efter all sin möda, lät
han en ny vattenpåfyllning slunga ut den ur pannan.

Men hans blåa ögon lyste av begär, då han reste
sig upp. »Sju», mumlade han högt; det var summan
av de guldkorn för vilka han strävat så hårdt och som
han kastat bort till ingen nytta. »Sju», upprepade

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free