Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna sluka filspån och hästskosöin och tacka nådig
frun för god mat.»
Han rätade upp sig, och medan han dök ner med
handen i sin byxficka för att ta upp tändstickor, gick
hans blick över gölen bort till bergväggen. Hans
fingrar hade slutit sig om tändsticksasken, men de
släppte sitt tag och lianden kom upp tom. Mannen
tvekade synbart. Han såg på sina förberedelser till
matlagning, och han såg på berget.
»Jag skall väl göra ett försök till», sade han
slutligen och beredde sig att gå över floden.
»Det är fånigt, jag medger det», mumlade han som
om han urskuldat sig. »Men det kan väl inte skada,
om j ag får vänta på maten en timme till.»
Några fot bakom sin första rad av hål började han
med en ny serie. Solen sänkte sig mot väster,
skuggorna förlängdes, men mannen fortfor att arbeta.
Han började en tredje rad av provvaskningar. Han
gjorde tvärsnitt över bergssluttningen, det ena högre
än det andra. Midten av varje linje gav det bästa
resultatet, men vid ändarna visade sig inga guldkorn i
i
vaskpannan. Och allt efter som han kom högre upp
på sluttningen, blevo linjerna betydligt kortare. Den
regelmässighet varmed deras längd minskades angav
att någonstädes uppe på sluttningen skulle den sista
linjen bli så kort att den knappt hade någon längd alls
och att han där bortom var framme vid den rätta
punkten. Planritningen bildade nu ett upp och nedvänt V.
De konvergerande sidorna av detta V markerade
gränserna för det guldförande gruset.
Spetsen av detta V var tydligen mannens mål. Ofta
följde hans öga de konvergerande sidorna uppför
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
