- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
126

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vidgades långsamt av en djup suck. Sedan pumpades
luften ut långsamt, mycket långsamt, och hans kropp
sjönk lika långsamt tillsammans och slappades.

Där uppe stod en man med revolver i handen och
tittade ner över hålets kant. Han betraktade en lång
stund den utsträckta, orörliga kroppen som låg där
nere. Efter en stund slog den främmande sig ned
vid randen av hålet, så att han kunde se ner i det,
och lade revolvern i sitt knä. Han dök ner med
handen i fickan och tog upp en bit brunt papper. I det
lade han in litet söndersmulad tobak. Det blev en
brun och kort cigarrett med invikna ändar. Han
tog icke sina ögon från kroppen på liålets botten. Han
tände cigarretten och söp med välbehag in röken i
lungorna. Han rökte långsamt. En gång slocknade
cigarretten, och han tände den på nytt. Hela tiden
betraktade han kroppen där nere.

Till sist kastade han bort cigarrettstumpen och reste
sig. Han ställde sig vid hålets öppning, tog spjärn
med en hand om vardera kanten och sänkte sig ner på
armarna, ännu med revolvern i sin högra hand. Då
fotterna voro en meter från botten, släppte han taget
och föll ner.

I det samma som hans fötter vidrörde bottnen såg
han guldgrävarens arm sträckas ut, och ett raskt grepp
om hans egna ben knyckte omkull honom. Då han
släppte sig ner, hade han hållit handen med revolvern
över sitt huvud. Just som han kände greppet om
sina ben, sänkte han revolvern, och medan han ännu
hängde i luften fyrade han av skottet. Knallen var
bedövande i det trånga hålet. Röken fyllde det, så
att han ej kunde se något. Han föll på rygg ner på

126

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free