- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
132

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon satt kapprak ined ryggen mot en
omkull-fallen trädstam, medan lian låg på sidan bredvid
henne med en armbåge stödd mot marken och
huvudet vilande i handen.

»Kära, kära Lute», mumlade han.

Hon ryckte till vid ljudet av hans röst — icke av
motvilja, utan av stridslust mot dess smekande
blidhets trollmakt. Hon visste nu hur omotståndlig den
mannen var och vilka rika löften oni lugn och frid det
låg i varje hans smekande tonfall, blotta beröringen
av hans hand eller den svaga fläkten av hans
andedräkt mot nacke och kind. Mannen kunde ej
uttrycka sig i ord, blick eller vidröring utan att detta
uttryck på ett fint och förstulet sätt framkallade en
känsla av att en hand strök över kinden med en mjuk,
tröstande rörelse. Denna ständiga smeksamhet
berodde ej på för stor mildhet och godhet, ej heller var
den sjukligt sentimental, och den var ej gråtmild av
våldsam kärlek. Den var kraftig, imponerande,
manlig. Den var för övrigt till största delen omedveten
för mannen själv. Han hade endast en dunkel
föreställning om den. Den var en del av honom själv, så att
säga hans själs andedräkt, ofrivillig och oreflekterad.

Men nu var hon beslutsam och förtvivlad, och hou
stålsatte sig mot honom. Han försökte se henne rätt
i ansiktet, men hennes grå ögon betraktade honom
stadigt och utan att hon rynkade ögonbrynen, och han
lät sitt huvud sjunka mot hennes knä. Hon förde
lätt handen genom hans hår, och hennes ansikte fick
ett uttryck av oro och ömhet. Men då han såg upp
igen, voro hennes grå ögon stadiga och hennes
ögonbryn släta och lugna som förut.

132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free