Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckningax och muskelkramp — dyningar efter den
fruktansvärda pers hon genomgått.
»Jag tror att jag skall tycka om en versbok och
en hängmatta efter allt vad som händt», sade Lute, då
de redo in i lägret.
Det var ett sommarläger av stadströtta människor
uppslaget i en lund av höga rödfuror, genom vilkas
höga kronor solskenet silade ner, brutet och dämpat
till mildt ljus och sval skugga. På avstånd från
huvudlägret lågo köket och tjänstfolkets tält, och
halvvägs däremellan var den stora matsalen inhägnad av
levande furupelare, där det alltid fanns friska fläktar
och där det ej behövdes någon baldakin för att
utestänga solen.
»Stackars Dolly, hon är verkligen sjuk», sade Lute
om kvällen, då de kommo tillbaka efter att ha sett
om stoet ännu en gång. »Men du blev inte skadad,
Chris, och det är tillräckligt för en liten kvinnovarelse
att vara tacksam för. Jag trodde att jag visste det,
men inte förr än i dag har jag vetat hur mycket du är
för mig. Jag hörde bara tramp och strid inne i
snåret. Jag kunde inte se dig eller veta hur det gick
med dig.»
»Mina tankar voro hos dig», svarade Chris och
kände en tryckning av handen som vilade på hans arm.
Hon vände sitt ansikte mot hans och mötte hans
läppar.
»God natt», sade hon.
»Kära Lute, kära Lute», smekte han henne med
rösten, medan hon avlägsnade sig i skymningen.
* *
*
*51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>