Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då en vaktel prasslade i snåret. Chris lutade sig fram
och kliade henne omkring öronen. Dolly blev
synbarligen förtjust och lade sitt huvud över manken på
hans egen häst.
»Som en kattunge», sade Lute.
»Men jag kan aldrig mera lita riktigt på henne»,
sade Chris. »Inte efter hennes galenskaper i går.»
»J ag har också en känsla av att du sitter säkrare på
Ban», skrattade Lute. »Det är besynnerligt. Min
tro på Dolly är orubbad. Jag känner mig alldeles
trygg igen. Ban däremot litar jag på lika fast som
förut. Se på hans halslinje! Är han inte vacker?
Han kommer att bli lika klok som Dolly, då lian blir
lika gammal som hon.»
»Det tror jag också», svarade Chris skrattande.
»Ban skulle aldrig kunna spela mig något spratt.»
De läto hästarna stiga upp ur vattnet. Dolly
stannade för att med mulen jaga bort en fluga från sitt
knä, och Ban trängde sig förbi henne på den smala
vägen. Utrymmet var för knappt för att få honom
att vända utan mycket besvär, och Chris lät honom
gå. Lute, som red efter, betraktade sin älskades rygg
och njöt av den nakna halsens form och linjer ut till
de muskulösa axlarna.
Plötsligt höll han in sin häst. Hon kunde ej göra
annat än se på, så hastigt gick alltsammans.
Nedanför och ovanför var den nästan lodräta
strandbanken. Själva vägen var knappast bredare än en
gångstig. Men Washoe Ban strök baklänges och svängde
på samma gång rundt, stod ett ögonblick kapprak i
luften och föll så baklänges från vägen.
Det kom så oväntat och så hastigt att ryttaren
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
