- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
44

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

KRIGET I FINLAND 1788.

hvilka snarast befordra vår önskan efter stillestånd och riksens
ständers sammankallande; hvarjämte vi vid allt hvad heligt är
försäkra, det vi härunder icke hysa någon annan afsigt än
hvad våra pligter oss ålägga som trogne och lydige
undersåtare, välsinnade och redelige medborgare och rättskaffens
soldater.»

Skriften var af alla officerare af alla stater på flottan
underskrifven.

Den 4 var motvind; jag seglade det oaktadt med lotsjakten,
lofverade hela vägen och kom till Sveaborg om morgon derpå
eller den 5:e september.

Jag uppvaktade hertig Fredrik, som ännu var i
Helsingfors. — Jag berättade honom sakernas nu varande ställning
och visade honom den skrift, vi gifvit till hertig Carl,
hvarmed han icke var fulleligen nöjd, emedan han till hertigens
sin broders tänkesätt hyste mycken misstanka och fruktade,
sade han, att både jag och arméen af hertigen bli bedragne
m. m. — Jag resonerade länge och mycket med hertigen och
böd på allt sätt till att betaga honom dess misstankar emot
dess broder hertig Carl. — Derefter besökte jag generalen
grefve Posse, som förklarade sig mycket glad att se mig och
nöjd, att jag fått befälet vid Hangö, ty han var ledsen vid
hertigens många förfrågningar och reqvisitioner; bland annat
har han äfven forfrågat sig, huru han skulle anse de fångar,
han ämnade taga, antingen som krigsfångar eller som
mordbrännare. — Denna fråga tyckes mig varit tids nog framställa,
sedan fångarne äro gjorde, och dessutom borde man i
anseende till krigets början vara glad, att sådan fråga icke väckes
från annan sida. — Derefter reste jag ut på stora flottan,
uppvaktade hans exc. grefve Wrangel och visade mine ordres,
hvaröfver både han och amiral Nordensköld syntes något
förundrade och flate. — Jag hade hört omtalas, att bemälte
herrar låta tillreda 2:ne brännare för att nyttjas mot Ryssarne
vid Hangö, men som de icke för mig nämde derom, och
jag icke heller insåg någon nytta deraf i anseende till de
många hinder och omöjligheter att dem applicera, frågade jag
icke heller derefter.

Om eftermiddagen berättades, att hertig Carl redan gått
in i arméens vuer, begär stillestånd, samtal med storfursten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free