Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
KRIGET I FINLAND 1788.
»Med längtan väntar jag få höra, det E. K. H:ts samtal
med storfursten till E. K. H:ts nöje aflupit Jag stärkes dä i
det glada hopp, att försynen utsett E. K. H:t att frälsa vårt
fädernesland från den yttersta våda.
»Det ädelmodiga löfte E. K. H:t gifvit oss har något
skingrat de tjocka moln, hvilka hos hela landet injagat fasa
och förskräckelse. Ty, min allernådigste herre, icke är jag
den enda, som vid detta besynnerliga krigets början fruktade
att innan slutet få se kronan vacklande på en älskad konungs
hufvud, riket styckadt, undersåtarne mördade, brände och
sköf-lade, kanske icke ensamt af utländska fiender, utan äfven
genom det raseri, som alltid utmärkt borgerliga krigen i alla
länder; men jag är kanske om icke den enda en af de få,
som vågat med sanningens färger måla denna tafla för
konungens ögon, och den erkänsla, jag trodde mig vara min
konung och välgörare skyldig, ålade mig detta steg.
Konungen misstyckte min uppriktighet och tror mig förtjena dess
misstankar. Jag oroas deröfver, men mitt samvete
tillfredsställer mig. Sanningen, för monarkerne med så mycken
omsorg döljd från vaggan till grafven, blir sällan behagelig, och
hvad konst för smickrarens lena tunga och välljudande röst
att förtyda en allvarsam krigsmans renaste afsigt?
»E. K. H:t, jag fruktar ännu detta kriget aldrig lyckas,
om det längre fortsättes mot nations önskan och bifall. Med
nations bifall blir kriget lagligt och då först kan hvar och en
fullgöra sin skyldighet med det mod, med den entusiasm
kärleken till fäderneslandet och öfvertygelsen om en rättvis sak
ger. — Med nation menar jag riksens ständer, och icke en
stor stads pöbel, ty den stenar i dag den de i går buro på
sina armar. — E. K. H:t ser nu för sig ett tillfälle att med
den vackraste, den menskligheten mest hedrande gerning
föreviga sitt namn, förena konungen med sitt folk, återställa
ordning i arméen, frälsa riket, som står på branten af den
djupaste afgrund, redan till fall lutande, och afvärja alla de olyckor,
som synas hota hvar enskilt medborgare. Hvad E. K. H:t
då skall blifva älskad af konungahuset, välsignad och vördad
af nation nu och i evärdeliga tider; och hvad är deremot all
den krigsära E. K. H:t ännu kan hoppas vinna med en hand full
folk mot en mycken öfverlägsen och en [i skicklighet] jämlik
fiende, med en armée, full af brister och osäker om sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
