- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
122

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ii8

ANCKARSVÄRD I STOCKHOLM.

henne nu uti hamnen. Han återkom med de hiskeligaste
berättelser om tillståndet der nere, trodde sig hafva sett förräderi
i allt och att allt kom häruppifrån. Att återställa ordning och
drift, som det sades, uti örlogsflottans affärer ansågs general
Toll den enda i riket och fick derföre regeringens ordres resa
dit, men blef af hertig Carl ganska illa emottagen, hvilken
äfven genom en express hos regeringen anhöll bli entledigad
ifrån befälet öfver flottan eller Tollens återkallande. • General
Toll fick contra-ordres och återreste till dess station i Skåne.

Den 18 aug. reste grefve Munck till Finland. Jag var
hos honom samma morgon och hörde honom med sin vanliga
häftighet omtala våra förräderier och vår på allt sätt olyckliga
ställning. Besynnerligt att jag ännu aldrig af honom fått höra
en enda verkelig anledning till förräderi, utan då jag derom
frågat, alltid fatt det deciderande svar att: Herre ta mig
tusande är icke förräderi i spelet. Han sade äfven vid detta
tillfälle, att han ämnade säga kungen, att han bör ta mig öfver
till Finland, hvartill jag svarade mig vara ganska nöjd med
allt hvad Kungl. M:t befaller.

Det är underligt, att man då aldrig vill upphöra ropa på
förräderi, då likväl icke minsta spår dertill gifves.
AnjalafÖr-bundet var en olyckelig sottise men aldrig ämnadt till förräderi
och utan allt sammanhang med andre än som der på stället
voro. Var det förräderi att afråda kriget, då är jag sjelf
derföre icke fri, men tiden skall upplysa, hvilket lyckligare varit,
detta kriget eller fredens bibehållande. Jag kan ej vid detta
tillfälle undgå att uppteckna min förundran öfver den frihet,
hvarmed grefve Munck och äfven andre så kallade favoriter
tala om monarken, gifvandes honom de föraktligaste epiteter,
men anses dock af monarken sjelf och den förvillade
menigheten för kungens bästa vänner, och den honom aldrig smädat,
men väl och redeliga med mödor och omsorger tjent, blir
ansedd som förrädare.

Den 24 aug. kom en kurir, som gått ifrån kungen d. 2o:e.
Han medförde ett handbref till Armfelt, hvilket han för mig
och flere uppläste af ungefärligt innehåll, att Armfelt gjort
miracle, som uppväckt den döda Tollen, att han icke har emot,
att han employeres i Karlskrona, men önskar att aldrig få se
honom och att han aldrig måtte komma till Stockholm, car

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free