Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH BARRETT.
5
om hvilket hon själf yttrat att det var så fullt af äkta
skalder som sommardagarna af fåglar — hade den
engelska litteraturen icke ägt en mer lysande tid än
den, som inföll under hennes barndom och ungdom.
Och skaldernas nya arbeten — vare sig de hälsades med
hänförelse eller afsky — voro då ännu stora händelser.
Klisabeth Barrett uppväxte sålunda under känslan af
skaldskapets härlighet och betydelse och poesien blef
det mål, för hvilket hon läste och lefde och »vid tio år
drömde drömmar, ärelystnare än Napoleons». Byron och
(!oleridge efterträdde snart Pope i hennes gunst.
Wordsworth och Southey, Scott och Moore, Keats och Shelley,
Lamb och Landor diktade alla under hennes uppväxt.
Och många andra, kvinnliga som manliga, diktare ägde
ett vunnet eller gryende rykte. I Aurora Leigh får
man en bild af Elisabeth Barrett’s eget själstillstånd under
diktardrömmarnas första tid, liksom en kritik af hennes
egen första poetiska produktion. Hon erkänner villigt sin
delaktighet i unga diktares vanliga svaghetssynder: den
upparbetade lidelsen, den osjälfständiga härmningen, de
slarka orden för svaga ingifvelser och den naiva tron att
sånggudinnan slösar med sin gunst i den mån man
anropar henne med stora ord! Elisabeth Barrett har själf
berättat, att hon redan som småbarn diktade om dygden
med stort D och suckade: »O, sånggudinna!» Före tio år
hade hon skrifvit tio sorgespel på engelska och franska,
af hvilka ett hade Regulus till hjälte och vid elfva år
var hon färdig med ett »homeriskt» epos, Slaget vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
