Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"46
MÄNNISKOR.
heter, är den raka motsatsen till de
författarebrefväxlin-gar, som vända sig kring egna framgångar eller
nederlag och yrkeskamraters förföljelser eller svagheter. Här
finnes icke ens skuggan af en oädel själsrörelse, men
tvärtom den vackraste ifver att göra alla rättvisa, att
icke ens genom ett för strängt omdöme till hvarandra
nedsätta någon i den andras tanke. Ensamt ur denna
synpunkt är brefväxlingen det förnämaste andliga
umgänge man kan önska sig.
Elisabeth Barrett bad genast att Browning vid
brefväxlingen skulle behandla henne lika enkelt som en
god kamrat, en »hederlig karl»; att han aldrig skulle
skrifva af artighet utan endast följa sin egen håg.
Härpå svarade han att »af en del skäl, han kunde
utgrunda och af andra, dem han trots allt tänkande ej
kunde utgrunda, hade mer hjälp och glädje af att
bref-växla med henne än af att råka någon annan människa.»
Det personliga intresset absorberade redan från början
det litterära, och han bad snart att hon i hvarje bref
skulle säga honom om hon var bättre, emedan hon lofvat
att, ifall hon alltjämt återvann sina krafter, skulle
han på våren få besöka henne. Och han litade på att
det skulle ske »ty aldrig hade lifvet ännu nekat honom
något, han af allt hjärta önskat». När hon framhåller
öfverdriften i hans ifver svarar han, att han alltid mycket
noga analyserade sina känslor och sällan bedrog sig
genom att gifva någon känsla större betydelse än den
ägde. Han hade aldrig förr behöft någon vän; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
