Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
svunna, närvarande och framlida Italien i ett poem,
som är ett af tanke- och bildrikedom fylldt blad af
förtids- och samtidshistorien, och tillika ett stridsupprop.
Först och främst vänder hon sig mot den modlösa
klagan Italiens skalder låta ljuda kring den bår, där
»nationernas drottning» hvilar, en klagan, i hvilken hon
säger sig icke vilja deltaga, utan i stället sjunga om
hoppet, »med fåglarna, med barnen, med de män, som
icke rädas morgondaggens heliga dop»! Därefter vänder
hon sig mot den fega underkastelsen för det bestående,
som under ett dådlöst prisande af den flydda
storhetstiden ger sig namnet vördnad. I dessa sidor är hvarje
rad en gnista; deras hufvudtanke är, sammanfattad,
denna: Vi äga ej rätt alt träla i de dödas tjänst,
glömmande att lefva själfva därför att andra lefvat före oss.
Vi må tacka dem, som öppnade dörren, men ej stanna
tackande på tröskeln, utan modigt gå vidare. På det
att äfven vi af kommande släkten skola hedras som dé
stora döda, låtom oss föra vårt tidehvarf framåt; låtom
oss blomsterströ deras grafvar, som sådde de skördar
vi bärgat; men när vi bärgat, må vi hämta plogen,
odla nya tegar i morgonsvalkan och utså framtidens
frön i nuet! Sådan är mänsklighetens väg framåt, och
alla män af sann storhet hafva böjt sina hvitnade
hufvuden för de nyskapare, om hvilka de anat, att de
skulle förverkliga idealer dem de själfva icke nått, men
ännu med lidelse älska. Oin vi kunde träda forn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
