Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
MÄNNISKOR.
med den skönhetsvärld, om hvilken han nu drömmer,
linner han Frankfurt vara en ledsam håla ur hvilken
han flyr för att i dess omgifningar hängifva sig åt
diktarplanerna. Stundom kommer han hem till fru Aja
med besvärligare ting än gipsafgjutningar. En dag har
han sålunda åtagit sig en vacker, harpspelande gosse,
hvilken hans mor — den ständiga medlarinnan mellan
sonens oberäkneliga och mannens regelrätta natur —
hastigt fick anbragt på annat håll, innan fadern ens
hann märka den nye familjemedlemmen. Ett ständigt
omhändertagande af alla yngre var ett påfallande, drag
hos Goethe, hvilket redan i spädaste år yttrade sig
bland annat som ömma omsorger om den femton
månader yngre systern. Under ungdomsåren var han allas
förtrogne, men ville ogärna besvära andra med sina
angelägenheter, ty redan nu var hans högsta
lefnads-regel den att »visa den största oegennytta i kärlek som
i vänskap». Redan i tidiga år visade sig sålunda den
egenart, hvilken till och med Schiller först uppfattade
som egoistisk själftillräcklighet.
Från Strassburg hade Goethe hemfört
juris-doktors-graden, och nu ligga de juridiska handlingarna bredvid
hans manuskript på hans arbetsbord i vindsrummet, och
modern har många brydsamma stunder för att intala
fadern, att det är med de förra sonen sysslar eller för
att afvända faderns missnöje öfver sonens växande håg
att spela violoncell och alltjämt växande olust att spela
rättslärd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
