Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARTEN HA US-TIDEN.
263
den inre frigörelsen, medan den svaga personligheten —
som blir omständigheternas kastspole — kallar sig deras
offer, när tillvaron ej skänker just den apparat, som
anses oumbärlig för utförandet af drömda kraftprofl
Goethes kärlek till Gartenhaus är ondast ett af de
många uttrycken för hans visshet att
Wir wenden uns, wie auch die Welt entzücke,
Der Enge zu, die uns allein beglücke...
Det är ett alla brefven genomgående drag att han
lidelsefullt längtar efter »den rena ensamheten» med sin
älskade och frihet från andra människor; efter »stillhet
och bestämdhet, sanning och enhet i sitt lefnadssätt.»
En gång utbrister han: »Ingen vet, med huru många
fiender jag måste kämpa för att åstadkomma det lilla,
jag frambringar.» Och han fortsätter:
»Jag ber er, ni åskådande gudar, att icke utskratta
min sträfvan, min strid, mina bemödanden — men le,
det må ni gärna göra och hjälpa mig!» Stundom
utbryter han i ord som dessa: »Att människan kan göra
så mycket för sig själf och så litet för andra! Att man
aldrig helt kan stilla sin önskan att gagna andra
människor! ... Jag arbetar ut mig för andra och bryr mig
knappt om att röra ett finger för mig själf». Detta drag i
Goethes natur förbise alla de, hvilka på grund af hans
växande själfkoncentration, bedöma honom sora egoist.
Han ger nyckeln till sin utveckling när han utbrister:
»Må jag dagligen bli allt mer bushållsam, för att sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
