Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.272
MÄNNISKOR.
studerar», inser han med ens hela den venetianska
skolans nödvändighet: »Ögat bildas af de föremål, det
dagligen omgifves af... och venetianarne måste således
se tillvaron klarare och gladare än vi nordbor, hvilka i
vår ömsom smutsfärgade, ömsom färglösa omgifning
och under vårt instängda kammarlif aldrig förmå einen
solchen Frohblick aus uns selbst zu entwickeln.»
Men det var dock först i Rom — dit hans längtan kom
honom att skynda och där han inträffade i slutet af
oktober 1786 — som Goethe kände sig nyfödas, då han
ändtligen med lefvande ögon såg allt han sedan
barndomen älskat på hemmets väggar: »allt, så som han
tänkt sig det och allt dock nytt».
En gång hade han redan sett Italien framför sig
— från toppen af Sankt Gotthard — och varit nära
att följa sin längtan dit. Men då hade tanken på Lili
återfört honom till Frankfurt. Och kanske var detta
lyckligt. Möjligen var det just i rätta .ögonblicket, han
kom till Italien och förblef där, mycket längre än han
först ämnat, därvidlag helt förstådd nästan blott af sin
mor, hvilken uppmanar honom att till sista droppen
njuta den salighet i hvilken han lefver och tillägger
de visa orden: »En hungrande, som kommer till ett
rikligt bord, han äter tills hungern är stillad och tänker
hvarken på far eller mor, vän eller käresta och ingen
borde ondgöras däröfver ...»
Hvad Goethe framför allt — först och -främst och
sist — i Italien njöt, det var »den moraliska hälsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
