Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR.
29!»
dikt om detsamma: Vi äro skuggor, Den, som lefver
här, det är han.
Alla de mottagna intrycken samtonade för mig i
strofen:*
Drum Ihu’ wie ich und schaue, froh verständig,
Dem Augenblick in’s Auge! Kein Verschieben!
Begegn’ ihm schnei), wohlwollend wie lebendig,
Im Handeln sei’s zur Freude, Sei’s dem Lieben;
Nur wo du bist, sei alles, immer kindlich,
So bist du alles, bist unüberwindlich.
När den unge Goethe som den yppersta af gudarnas
gåfvor prisar sin förmåga alt njuta hvarje dag i
millioner moment och sålunda omdana den till en liten
evighet; när den åldrade Goethe som utvecklingens
högsta kraft nämner das ewig weibliche — då har
han med dessa uttalanden, liksom i nyss anförda strof,
gifvit uttryck för den antika lifskänslan, dess förmåga
af hänsjunkande i ögonblicket, af att vara omedelbar
natur — detta, som den moderna människan förlorat. Om
henne gäller i högsta grad Pascals ord, att människorna äro
upptagna antingen af det förflutna eller det kommande,
men sakna allt sinne för det närvarande, hvilket de
endast behandla som medel för ett nästa och sålunda
aldrig lefva, blott bereda sig att göra det, alltid hoppas
på lyckan och aldrig njuta den. Det" är i detta
afseende Goethe är en hellen, en för-Sokratisk hellen med
dennes sinnliga, naiva enkelhet och ro i njutningen af
* Ur ilen 1823 till Ulrike Lewetzow skrifna elegien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
