Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.334 MÄNNISKOR.
mången, hvilken under beundran af den paradoxernas
kometsvans, som där uppdrog sin lysande och tillfälliga
bana kring horisonten, ej märkte att nästan allt hvad där
fanns af kärna, det äger man — i fastare och med mera
stadig glans strålande, himlakroppar — på ’■Goethes
firmament.
Och mången har, under lyssnandet till Zarathustras
tal, trott sig finna att harmoniens ideal ej kan förenas
med öfvermänniskans. 1
Detta beror på ett djupt missförstånd af det
väsentliga i Nietzsches förkunnelse. Få hafva förstått Goethe
djupare än han och det framtida människoideal, båda
drömde sig, har många drag gemensamt. Men under
ett långt lif hann Goethe fullt utforma och klart
uttrycka sin lifsåskådning, medan Nietzsches lifsverk
afbröts före mognadens fullhet och middagstimmens
klarhet. Han har måst lämna alla motsägelserna i sin
lifsåskådning att långsamt uppklaras af dess verkligt
förstående bekännare. Tillsvidare har man hos många af
dessa bekännare endast sett en ideernas druckenhet.
Men när Dionysoståget — med sina vilda mænaders
dans, sina vällustigt ljudande pansflöjter och
mordiskt svängda tyrsosstafvar, sina pantersprång och sina
drufvors rus — dragit förbi, liksom det tåg af
medeltidspilgrimer — hvilka sjunga sitt Ave Stella maris för
att vagga sig själfva i villan, att deras väg bär till heliga
orter, medan de flesta stanna vid fru Venus’ berg — då
skall man inse att Goethes sol icke bleknat för Nietzsches
morgonrodnad eller för kristendomens aftonskimmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
