Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zelma hade all hängifvenhet och all aktning för mannen försvunnit.
Hon såg endast hans svagheter, som stötte och’ sårade henne*
under det hon gjorde sig blind för det verkligt redbara och
rättskaffens i hans karakter. Hon betraktade hans häftighet såsorö
råhet, hans känslor för henne såsom djuriskhet, hans fasthet såsom,
herrsklystnad, hans stolthet såsom ett tyranniskt öfvermod,
hans-redlighet .såsom en följd af högmod, hans förakt för adel såsom
penningedryghet, och hans fria och liberala tänkesätt såsom en
pöbelaktig halsstarrighet. Förbittring öfver lidna oförrätter, fruktan
för ■ mannens: stränga och häftiga lynne, begäret att öfver honom
vinna välde* allt alstrade ett systematiskt skrymteri, en
genomgående förställning, som visserligen bedårade oCh insöfde kaptenen;
i den förvillelsen,; att Zelma nu verkligen börjat älska honom, så
som han älskade I henne; men likväl lyckades hon icke öfvertyga
honom så, att det inneboende misstroendet försvann; det bodde
på djupet af hans hjerta och gjorde honom svartsjuk.
Ytterligare ett;år .förgick.
Unga grefve Romarhjerta kom, efter två års vistande i
utlandet, till Hillestä. Han återsåg Zelma som fru, skön och
intagande liksom fordom. Grefve Hermans tycke vaknade med
förnyad styrkaså att han, oaktadt sitt högmod och det förakt han
alltid inom sin familj uttalat emot uppkomlingen på Ljungstafors,
nu ofta besökte detta ställe. Vintern förgick, Zelma var idel
älskvärdhet emot sin man, och unga grefven hade tusende ärender
till Ljungstafors^ Om våren flyttade grefve Romarhjerta med sin
familj till sitt gamla stamgods i . södra Sverige.
Zelmas lynne blef efter grefvens afflyttning alldeles förändradt.
Hon försjönk i en tyst sorg, som tydligt undergräfde hennes hälsa;
ty de förut blomstrande kinderna blefvo bleka; den förr så
strålande blicken matt, och kaptenen märkte shart till sin
bestörtning, att hans sköna hustru liknade en blomma som håller på att
vissna. Genast beslöt han resa till hufvudstaden för att rådfråga
dess skickligaste läkare och med detsamma öfvervara Elins
con-firmation, hvilken skulle ega rum under pingsthelgen.
I hufvudstaden sammanträffade kaptenens med grefve Herman,
som visade sig artig och förekommande emot dem. Elin återsåg
sin barndoms ideal, om hvilken hon drömt under sin pensionstid,
men utan att han fästade den ringaste uppmärksamhet vid den
sextonåriga flickan, som också saknade allt utseende och vid sidan
af sin stjufmor föreföll i högsta grad obetydlig.
Elin hörde till antalet af dem, hvilka vid sexton års ålder
ännu icke hunnit lemna slynåren. Hon var lång och skranglig,
utan all hållning på sin kropp och utan all harmoni i sina
rörelser. Ansigtsdragen voro outvecklade, hyn grumlig, hårets färg
obestämd och uttrycket i blicken kaotiskt. Det var alldeles
omöjligt att bestämma om hon en dag skulle komma att se bra ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
