Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ni handlar som en mani utan hjerta och heder, om ni
iqvar&tan-uar eller fortsätter en forbindelsé, som förnedrar er .sjelf och hopat
sorg och elände öfver en hel familj. Visste rii klart huru mycket
ondt ni är i begreppXatt göra, skulle ni rysa deröfver.“-
„Sannerligen jag förstår: hvaråt ni syftar,“
„Grefve Romarhjerta, min far älskar, afgudar och tillber
min stjufmor. Han är svartsjuk och skulle blifva oförsonlig om
han visste hvad jag vet, Jäg åter har på jorden, aldrig älskat
mer än en inenniska, och det är min far. — För honom, för hans
sällhet vill jag offra lif och blod. Nå väl, han har sjelf sagt mig,
att den dag han skulle’ finna att han vore bedragen, skulle hän
döda både sig och den som varit upphofvet dertill. Vill iil äfven
nu stanna och för ert eget nöje skull sätta tvenne menniskors lif
på spel?“
„Nej, jag skall resa redan denna natt.“ -
„Tack! men ni måste ; svärja mig att aldrig närma er min
stjufmor; att låtsa L>som om hon vore död. “fi;
„Var nöjd med att jag aflägsnar mig bch begär icke något
mera.”
„Nej, ni får icke fortfarande bestjäla min far på hennes
ömhet, icke genom en brefvexling underhålla hennes kärlek till er,
ty då blir min far fortfarande olycklig. Betänk huru mycket ondt
ni redan gjort; huru vanhederligt dét är att tillnarra sig en gift
qvinnas hjerta; — och handla en enda gång såsom en man af ’ära.
Det är min fars framtid och lugn jag hos er bönfaller om, ack; ni
skall icke afslå min bön!“.— Det var något på en gång enkelt och
ändå till hjertat gående i Elins röst som rörde Herman. Han fat->
tade hennes hand, sägande:
„Ni skall icke iförgäfvesjha bönfallit hös mig. Jag skall
aldrig närma mig er Stjufmor, utan söka glömma att hon finnes på
jorden. Ar ni nöjd?“
„Ja!“ ■ „och hvad som varit är äfven dött, och skall ju aldrig
gå öfver edra läppar? Ni skall icke af lättsinnighet eller af någon
annan bevekelsegruud förråda hennes svashet?"
„Nej, vid Gud och min heder, det skall jag aldrig.44- Grefven
förde Elins hand till sina läppar.
„Ursägta, herr grefve, “ n sade en barsk röst bakom Herman,
( och en tung hand föll på hans skuldra, „om jag stör den ömma
tete a téten; men vi sjömän tycka icke om att våra qvinnor slösa
bort heder och sedlighet för dylika lättingar som ni, och vi hafva
också våra begrepp om ära, så väl som ni; säg mig derföre: hur
djefvulen har ni vagat att förolämpa mig såsom ni gjort?.“
Vid kaptenens första ord hade grefven och Elin ovilkorligen
rest sig upp. Båda dödsbleka.
„Herr kapten, jag försäkrar att mötet med mamsell Elin har
helt och hållet varit en tillfällighet.4’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
