Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romarhjerta med skepparen Mårtensons dotter. Då jag skänker
henne ett sånädelt namn, tror jag mig i allo ha godtgjort en skymf
den hon iklädtsig,; men aldrig lidit. Detta är också allt hvad
jag kan gifva henne.*1
Jag reser nu till hufvudstaden och afvaktar der pappas
ankomst,’. .för j att- göra sällskap ned till Kungsborg och underrätta
min mor och syster om det val af maka jag gjort.
■; !’!;„Pappas. vördnadsfulle son Herman.”
Grefven vek långsamt ihop brefvet och mumlade:
‘ Stolte vanvetting, som harmar dig öfver. att du måste på
en gång vara ädlingi och hederlig karl.’” /!
; Tre- veckor derefter , skulle Herman och Elin vigas. — Endast
några få gäster voro bjudna och ibland dessa kaptenens i båda
systrar med sina män. — Derjemte ett par aflägsna slägtingar
till grefvarne Romarhjerta,: som voro grannar med kaptenen. —
Det var liksom kaptenen velat med sina anhöriga förödmjukade
adliga anförvandterna till brudgummen.
På förmiddagen anlände gamle grefven, men grefvinnan åtföljde
honom icke.
„Min ’son kommer klockan half sex,“ sadei.grefven* „och
vigseln är ju utsatt till!sex. Min hustru är genom opasslighet
hindrad ätt bevittna den högtidliga akten.” ;
Precis half sex stannade en lätt resvagn, och ur densamma
steg grefve Herman, med högbur et hufvud och ett kallt, .stolt
uttryck f sitt ansigte’.—- Sedan han utbytt Teskläderna emot svarta,
fördes han in i salongen. En qvart derefter hade presten förenat
honom och Elin för hela lifvet.
Elin var mycket upprörd under vigselakten, och då presfen
uttaladevälsignelsen;;smög från de tårdränkta ögonen en rädd
blick på honom, som nu skulle vara hennes allt i lifvet; men han
stod vid hennes sida så kall och känslolös, med det vackra
huf-vudet högburet och utan att kasta en blick på henne, som
darrande. sökt i hans ansigte .efter ett enda spår af deltagande eller
rörelse.
Den första som gick fram för att lyckönska de nygifta, var
gamla grefven. Hans omfamning var faderligt hjertlig och med
rörd stämma sade han:
„Gud välsigne dig, min dotter.” Till sonen yttrade han
ingenting, utan tryckte nästan ka.llt hans hand.
Kaptenen åter omfamnade dottren pro forma, utan att ett
enda ord af kärlek eller välvilja gick öfver de stränga läpparne,
ehuru Elins ögon med ett nästan förtvifladt uttryck bådo derom.
Sjji Zelma var så blek att hon liknade det onda samvetet, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
