Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppförande fullkomligt olikt med hvad de under grefvarna
Romar-hjertas tid voro vana vid, jfW fingo vid den andra vagnens ankomst
fullt upp med »sysselsättning* för att hjelpa till att packa ur och
bära in hvad den innehöll. f Vi lemna dem för att följa den
anlända herrskarinnan på Kungsborg. Gubben Eklund hade gjort
som vi.
En af betjenterna hade öppnat dubbeldörrarna till den stora
matsalen, som var det första rum man kom in uti, och der ett bord
stod dukadt.
Gubben Eklund nalkades" sin matmor för att hjelpa henne af
med reskappan, men hon gjorde en afvisande rörelse med handen
och sade på bruten svenska:
„Ni är hofmästare härstädes?11
„Ja, hennes nåd.“
„Jag är ické hennes nåd, utan fru Stephensen rätt1 och slätt“,
sade hon med ett uttal som röjde stor ovana vid det språk hon
talade. Hon aftog hatten och tillade:
„Jag skalhpm en stund låta kalla efØfe
Gubben Eklund bockade sig och gick ut, suckande öfver att
nu till matmor hafva helt simpelt en fru Stephensen, som icke
engång var hennes nåd.
Då de tre ankomna personerna blifvit allena, hjelpte den
unga mannen den unga damen af med reskappansägande på
engelska:1’
„Asynen af ditt nya hem tycks ha stämt dig illa, Stephana;
och likväl hade jag trott, att du här skulle känna dig lyckligare
och nöjdare än i Amerika.11 i
‘ —!’ „Lyckligare, nöjdare, ;säger du!“ Stephana vände emot
honom sitt bleka, nästan undersköna ansigte. ’f;,Ah! Jacobo, jag förer
öfver allt med mig mitt olycksöde.? i
„Ett olycksöde som Stephana nu borde vara försonad med.“
Jacobo hjelpte äfven den äldre damen af med sin reskappa.
Stephana Svarade ingenting, utan gick tvärs öfver salen till
höger, der den vackra praktfulla blå salongen var belägen.
Jacobo gick éfter henne; men det äldre fruntimret gick åt venster
för att, såsom hon . sade, taga lokalen i närmare betraktande till
dess det behagade Stephana att intaga någon forfriskning.
Vi följa Jacobo; men vi vilja likväl först teckna den unga
mannens person. Hans namn var Jacobo Lange. Hans ansigte,
af den renaste; oval, utmärkte sig genom en prägel af ovanlig
in-tellegens och redlighet. Pannan var full, hög och hvälfd; ögonen,
af en medelmåttig storlek, voro djupt liggande och af en obestämd
färg;, men blicken var oemotståndligt vacker genom det på en gång
tänkande och strålande som låg i den. Det var en hel verld af
spiritualitet deri. Näsan kanske något för fin, för att gifva
ansigtet en afgjordt manlig prägel; munnen var väl formad, med tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
