Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helfrid yttrade några ord om att hon icke ville lemna modren,
men grefvinnan sade med ett ömt leende, och det oaktadt en
bestämd ton:
„Barn, jag vill det.“
’Helfrid reste sig upp och Sedan hon tryckt sina friska läppar
emot modrens panna, lemnade hon och Herman rummet.
Det rådde ett ganska vackert förhållande emellan grefvinnan
och hennes barn, samt ,emellan brödren och systern.
Grefvinnan Romarhjerta var en person, som, om hon erhållit
en annan uppfostran och andra vanor, skulle ha utgjort ett ganska
älskvärdt fruntimmer, ty naturen hade i många fall utrustat henne
ganska rikt, under det att en förvänd uppfostran gjort allt hvad
den förmått för att förqväfva det goda. Enda barnet i en rik och
högmodig familj, hade hon från sin tidigaste barndom blindt fått
följa alla sina nycker och tidigt insupit detta adliga förakt för
allt, som icke är högboret, hvilket är så inrotadt hos adeln,
isynnerhet då den har pengar, och icke af nöd beböfver liera sig med
de ofrälse. Flickans af naturen lifliga och rika själ blef genom
denna riktning liksom inpressad i högmodets snörlif och förhindrad
i sin sunda utveckling. Hade ’ hon varit af ett hersklystet och
obändigt lynne, skulle dessa fel, genom den fullkomliga eftergiften
för alla hennes infall, vunnit en förfärlig styrka; men nu hade hon
ett ganska godt hjerta och en viss ädel lyftning i sina känslor.
Då barnet öfvergått till qvinna, utmärkte hon sig genom dessa
dygder söm bruka framkalla goda makar och mödrar. Dessa goda
egenskaper voro olyckligtvis så troget bevakade af hennes
börds-högmod, att hon väl kunde göra de underlydande godt, men aldrig
med deltagande närma sig dem. Emellan sig och de ofrälse visste
hon att genom sin nedlåtande artighet uppresa ett skrank, som
föreföll en hvar oöfverstigligt, och ett förtroligt närmande till
„sådana personer‘% betraktades af den stolta qvinnan såsom ett brott
emot de pligter, hon egde till den samhällsklass hon’ hörde. —
Uppammad i öfverflöd, gift, såsom hon trodde, med en omätligt
rik nian, drömde hon aldrig om att den dag kunde komma, då hon
med alla sina, anor skulle stå vid gränsen af fattigdom. Såsom
maka och mor hade hennes ädlare instinkter helt och hållet
utvecklat sig. Hon var känd såsom ett mönster af en huld och
kär-leksrik hustru, en klok och hängifven mor. Icke underligt då, om
hon i sina barns hjertan uppväckt en kärlek, som gjorde henne
till deras afgud. Ett fel hade >hon likväl begått såsom mor, det
var, att hon uppfödt barnen i samma begrepp som hon sjelf
insupit, och isynnerhet uti sonens hjerta ganska flitigt uppodlat hans
naturliga högmod, så att det utgjorde ett af grefve Hermans största
fel. Såsom ett slags motvigt för detta fel, hade gamle grefven
nedlagt i sonens själ så stränga begrepp om hvad uran fordrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
