Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra det äfven den tredje, i fall det vore möjligt att mitt hjerta
än en gång kunde inrymma nya känslor och nya förhoppningar."
„Du tror dig således vid 29 års ålder ha jordat bäde
känslor och förhoppningar?"
„Ja, så vidt de röra kärlek.",
„Jacobo, det är med menniskohjertat som med allt i naturen,
det är underkastadt en evig förgängelse. Dör en känsla så växer
en annan upp, och ingen varelse finnes, som kan säga: ’jag kan
icke mera älska, jag kan icke mera hoppas’; ty äfven då vi tro
detta, ligger på djupet af vårt hjerta både kärlek och hopp."
„Jag vill icke bestrida ditt påstående, men...............“
„Men, då skall man icke hafva min karakter, vill du säga."
„Sannt."
„Just du, med din oförderfvade själ, ditt rika hjerta, är icke
skapad att drömma bort din bästa kraft och ditt lif vid ett minne,
som icke är dig värdigt. Du bör kasta långt ifrån. dig dessa
drömmar, som endast fördystra din tillvaro, och njuta af det lif,
som ler emot dig, så fullt af ädla njutningar."
„Du har rätt Stephana, och jag gör hvad jag kan. En dag
skall jag vara fullkomligt botad, ty tiden, arbete och ett verksamt
lif läka alla sår." Stephana räckte honom handen, tilläggande:
„Sök dig något värdigt föremål för din kärlek, ty vid din
ålder måste man svärma, om lifvet skall ega något värde."
»Gafs det en Stephana till, .då skulle jag söka," svarade
Jacobo och kysste den framräckta handen. „Men skulle jag endast
göra den erfarenheten att
„Det gifs många, som äro ädlare och bättre än Stephana."
„Icke i mina ögon."
Grefve Herman inträdde, och Jacobo släppte Stephanas hand.
„Jag stör kanske," sade grefven kallt och med den honom
egna stoltheten i blicken.
„Alldeles icke," försäkrade Stephana; „tvärtom, grefven kom
som om han blifvit hitsänd, emedan Jacobo underrättat mig att
han ämnar öfverlemna mig åt ledsnaden och ensamheten i afton, och
jag förmodar att grefven, åtminstone af artighet, icke gör som han."
„Mitt sällskap blir en ringa, ersättning för den förlust ni gör
uti herr Lange," sade grefven kallt.
„Det låter verkligen som om älven ni, grefve, ville låta Jane
och mig sällskapa med hvarandra helt beskedligt. Medgif att det
der är föga ridderligt, då en dam bjuder er att hjelpa henne
fördrifva de långa timmarne på en vinterafton."
„Min fru, jag har aldrig haft för afsigt annat än att ställa
mig till ert förfogande. Jag blott fruktade att den förlust ni gör
uti herr Lange icke kan af mig ersättas."
„Låt oss icke draga upp paraleller, grefve," sade Stephana
skrattande och gjorde en inbjudning med handen åt grefven att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
