Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få meddela honom den sorgliga händelsen; jag skall bjuda till att
göra den s.å litet bitter som möjligt«:’;;
,,0m någon ©gér: förmåga;, att’förmildra en olyckaylså är det
du. — Det kan likväl hända han på vägen får kunskap derom.“
„Det tror jag icke; han kommer ju från motsatt hålk“
Morgonen -derpåv1sedan doktorn varit inne hos Stephana och
sett om blessyren i hufvudet, samt bedt henne hålla sig-så
mycket -§§in möjligt i stillhet, lät hon det oaktadt kladausig för att
göra- ett4-bpsök hos grefvinnan. Hela Stephana:s.! utseende hade
någöt -så lidande^ att man tydligt’såg det hon genomgått en svår,
både inre och ;yttre, smärta. Då hon -ladjé>handen på låset till
den dörr hvilken ledde in till grefvinnans rum,>■ stannade hon ett
ögonblick ^gch blef stående. De \snöhvita kinderna betäcktés-af en
purpurflamma, och i ögat ljungade en hotfull blixt.
: >"„0, Gud 1‘vimumlade hon,kohora obegripliga äro icke dina
vägar, då ,jag, just i detta rum, skulle bjuda henne, denna stolta och
öfvermodiga qvinna, ett hem under mitt’tak. — Detta tak som
varit hennes,’ och under hvilket hon en gång så- obarmhertigt
försköt Elin. — O, du milde fader, bevara mig från hvarje känsla
af hämdbegär, och gif mig nu styrka att vara- en rätt christen.
Jag vill minnas, hans ord till’sina bödlar: ’Fader förlåt dem, de
veta icke hvad de: göra.’“
Det mörka, hotfulla, uttrycket försvann, och då Stephana
trädde in i grefvinnans yttre rum, hvilade det en prägel af så
obe-skriflig mildhet: öfvér hela hennes ansigte, att hon liknade,
barm-hertighetens erigel, soni’kommer för att gråta med de lidande .och
sprida tröst åt de bedröfvade.
Helfrid steg upp !och kom Stephana till mötes; men innan
den unga flickan hann säga ett enda ord, för att uttrycka sin
tacksamhet för- den välvilja och deltagande som blifvit dem bevisad,
sade’Stephana i det hon fattade hennes båda liärider:
„Icke lett ord, fröken Helfrid, hade Kungsborg brunuit, då
hade ni varit den. första att för mig öppna en fristad på Furuhof,
låt osy.:derföre icke tala derom. Huru är, det med grefvinnan ?“
. „Natten har varit lugnare än vi vågade hoppas,“ svarade
Helfrid med rörelse och tryckte tacksamt Stephanas händer.
„Får jag gå. in till henne ?“
„Jag’ Skall fräga.“ Helfrid försvann bakom dörrgardinen och
återkom straxt derefter, samt bad Stephana stiga in. Stephana
nalkades den sjuka med ett :så hänförande uttryck af ödmjukhet,
att mån kunde säga, att hela hennes väsende deraf förklarades;
Det var en hel. himmel af godhet i den blick som fästades på
grefvinnan, och det föreföll liksom hon velat bedja den stolta
qvin-nan förlåta, att hon kunnat göra henne den tjenst hon nu gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
