- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
149

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Följande morgon, då Helfrid helt tidigt, medafi modren sof,
gjorde sin vanliga promenad till de sjuka, dem hon tagit under sitt
beskydd, mötte hon Jacobo.

„Vi fingo icke återse er i går afton,“ sade han.

„Jag kunde icke lemna mamma,“ svarade Helfrid, som vid
mötet med Jacobo fått en lifligare färg.

„Ni hade i salongen tappat något, som jag önskade att ha
haft tillfälle att återlemna i går afton, men jag har måst uppskjuta
dermed till i dag.“ Jacobo förde handen till bröstfickan; men
innan han hann taga upp den ur fickan, sade Helfrid rodnande:
„Ah! ni menar min annotationsbok. Jag lät söka den i
salongen i går afton, utan att man fann den.“

„Det var derföre att jag redan hade hittat den.44 Jacobo
räckte Helfrid boken. De gingo tigande en stund vid hvarandras
sida. Hastigt vände Helfrid ansigtet emot Jacobo, frågande:

„Har ni öppnat den?44

„Ja, min fröken, och nyfikenheten har förledt mig att läsa
edra anteckningar. Ni ser missnöjd ut och tycker med skäl att det
icke var grannlaga gjordt af mig, hvilket jag medger; men den
gången handlade jag orätt med berådt mod.“

„Och hvarföre?“

„Derföre att det var er annotationsbok, och jag liksom tyckte
mig ega en liten rättighet öfver er.“

„Öfver mig?44 Helfrid sänkte de stora djupblå ögonen till marken.
„Ja, jag visste mig öfver er ega ett stort inflytande; och att
jag icke misstog mig, fann jag af innehållet uti er annotationsbok.14

Helfrid teg; men hon kände att den sårade stoltheten
frampressade tårar.

„Fröken Helfrid,“ återtog Jacobo med en af rörelse vibrerande
röst, „det smärtar och sårar er, att jag känner er hemlighet; ni
finner det orätt af mig att jag icke ljuger okunnighet derom, jag
ljuger aldrig, och jag tror icke att lögnen medför något godt, då
sanningen deremot alltid leder dertill. — Då jag säger: jag vet att
ni älskar mig, sker det icke för att bereda mig en triumf, den der
pressar tårar af förödmjukelse ur edra ögon, utan derföre att jag
känner mig rörd och tacksam, samt önskade att denna er känsla
skulle kunna bidraga till att ur er ädla själ utplåna alla de
fördomar som vilja kasta sin skugga öfver den. — Jag vet, min fröken,
att kärleken eger förmågan att förädla, i synnerhet ett hjerta sådant
som ert, hvilket endast klappar för det sköna och goda. Ni lider
af hvad jag nu säger. — Ni erfar en känsla af blygsel öfver att
jag icke allenast vet utan talar om er kärlek; men äfven deruti
beherrskas ni af en falsk stolthet; ty ingen ren och upphöjd
känsla kan någonsin förnedra. Det ligger en mycket orätt uppfattning
af vårt menskliga värde, då vi tro det. Var förvissad att min
aktning för er är oförändrad. Den är större men icke mindre.44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free