Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Fru Stephensen önskar tala vid nådig grefven,66 ljöd Eklunds
röst ifrån dörren. Herman vände sig hastigt om och Stephana
stod framför honom. Hon liknade, i sin snöhvita drägt, och den
svarta shawlen lätt draperad öfver densamma, en ande,-• så blek
och så underbart vacker var hon.
„Min fru, ni här! Hvad har händt?66 utropade grefven och
skyndade emot henne. Stephana fattade hans hand och slöt den
i sin, med de orden:
„Grefve Herman, säg mig i detta ögonblick att min
tillgif-venhet för er har verkligt värde.“
„Skall jag behöfva det?“ — Nej, ni vet att den för mig är
mera värd än allt hvad lifySt kan bjuda mig. — Jag skulle köpa
mig den med hvilket offer som helst.“
„Den skall då blifva er en tröst i motgången?“
„Finnes det någon motgång, då jag eger den?66
„Gifve Gud, ätt det icke funnes någon,“ sade Stephana och,
såg upp till Herman med en blick full af deltagande; „men jag
kommer nu åter som en olycksprofet.“
„Min mor?“ stammade Herman.
„Henne är det icke fråga om. — Grosshandlare H. har skjutit
sig, emedan han var ruinerad.61
„Ah! jag förstår, och vi äro ruinerade med honom.66 —
Hermans röst var onaturligt lugn. Stephanas ögon hvilade med ett
oroligt uttryck på hans ansigte; men då ingen muskel deruti
rördes, drog hon djupt efter anden och hviskade:
„Gud vare lof, ni bär äfven detta slag som en man.66 Några
stora tårar runno utför Stephanas kinder, och hon tillade med en
hänförande mildhet: „Så länge Stephana och Kungsborg finnes är
icke Herman Romarhjerta ruinerad.66
Herman förde hennes båda händer till sina läppar och
hviskade :
„Så mycken godhet emot sonen till den qvinna, som endast
för några dagar sedan sårade er, med sina högdragna ord. Hon
är nu hårdt straffad, den arma, genom att vara bragt till fattigdom.61
„Finnes fattigdomen väl till för min kompanjon? Omöjiigt.
— Grefve, ni som eger både; förmåga och kraft att så förvalta
andras egendom, ni bör äfven ega konsten att göra ett för
framtiden gagneligt bruk af den andel, ni eger i Kungsborgs afkastning.66
„Ni har nu såsom alltid förtagit det bittra i den
underrättelse ni bringat mig. — Hvad skulle ni kunna säga, som ej er
godhet förmildrade.66
„Och nu, grefve, är den förlust ni gjort, något som vi icke
oro grefvinnan med.66
„Detta lärer blifva ogörligt. Hon skall läsa Grosshandlare H:s
död i tidningarna och då äfven förstå att allt är förloradt.66 Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
