Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin fina takt och sitt sunda omdöme leda henne, samt återknyter
den sällskapliga tråden. Skall jag gå ohörd ifrån dig, min mor?*
„Jag skall öfvertänka saken, “ svarade grefvinnan,; som var en
svag mor, ehuru litet svag hon för öfrigt var. „Talä nu icke mera
derom,“ tillade hon bestämdt.
Om aftonen skickade hon bud till Stephana och frågade om
hon ej ville tillbringa aftonen inne hos grefvinnan. Stephana
svarade ja.
Aftonsolen sken så leende in i lilla salongen, der grefvinnan
låg på en soffa, då Stephana steg in med tvenne utsökta
buketter. : Den vackraste lemnade hon grefvinnan, såsom en
väl-komsthelsning af den annalkande sommaren, den andra lemnade
hon åt Helfrid. Grefvinnan tackade med sin mest stolta och
nedlåtande min. Hon bemötte Stephana för öfrigt så förnämt och
afmätt, att Herman tyckte sig undergå en tortyr. Ett par gånger
drog ett moln öfver Stephanas ansigte, och en gång blixtrade
hennes ögon, då grefvinnan lekte med sin hund och icke på en lång
stund svarade på hvad Stephana sade; och då hon slutligen gjorde
det,- låg det något så förmätet stolt i hennes ord, att de kunnat reta
en éngel. Utom blixten som ljungade fram, förblef Stephana sig
lik, och tycktes endast genom en ökad vänlighet och ett enkelt
värdigt sätt låta grefvinnan känna afståndet emellan den verkligt
bildade och den, hvars bildning ligger på ytan. Tack vare
Stephanas fina takt och orubbliga lugn’, förgick aftonen utan att gifvä
anledning till något, som kunde framkalla en scen, ehuru grefvinnan
gjorde allt för att få tillfälle att förödmjuka den rika.vanbördingen.
Sedan Stephana kommit upp i sina rum, satte hon sig att
skrifva fortsättningen på ett bref till Elin, som var nästan
full-skrifvet; detta tillägg lydde:
„Jag har i afton omlefvat allt hvad jag lidit genom adelns
högmod v och det har gifvits ögonblick, då mina fordna förbittrade
och oförsonliga känslor vaknat; men nu mera kunna de icke komma
att beherrska mig. Öfver dem har blifvit satt en så innerlig och
varm sträfvan att blifva en. sann christen, att jag vid hvarje
förödmjukelse i mitt hjerta, upprepat dessa mästarens ord: ’gorer
godt emot dem som förföljer eder.’ Och jag vill och skall göra
godt emot denna qvinna, som i sitt blinda högmod tror att hon
eger rättighet att moraliskt misshandla alla, som icke ega ett
lysande namn. — Jag har i afton frågat mig sjelf, huru det är
möjligt att så fullkomligt döda hjertats röst, som hon af högmod
gjort. — Jag har öfvertänkt att hon förskjutit sin dotter, derföre
att denna dotter egde ett hjerta, höjdt öfver högmodet, och gaf sin
hand åt en ofräise. —i Ja, så fullkomligt förskjutit henne, att
namnet icke en gång uttalas, och då jag en gång frågade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
