Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som med oro blickade på henne, hvarefter hon tog vägen ned
till parken.
JJnder tiden hade Stephana i friskt traf ridit vägen fram
till Akersnäs. Hon hade icke hunnit långt, då ljudet af hastiga
hofslag gaf tillkänna att någon kom efter henne. Stephana såg
sig om, och igenkände grefven. Stephana höll in sin häst och lät
den gå, så att Herman inom några ögonblick var vid hennes sida.
„Var det mig ni ville hinna upp, grefve?44 frågade Stephana,
sedan de utbytt helsningar.
„Ja, min fru, jag hade den djerfheten, då jag erfor att ni
skulle rida ut, att vilja, ntan er tillåtelse, göra mig till er kavaljer.44
„Jag tror verkligen, att grefven icke hehöfver min tillåtelse
för att veta det jag gerna är i ert sällskap. Mina vänner
besvära mig aldrig, mins detta, grefve.“
„Vet ni, min fru, att jag ofta känner mig liksom förkrossad
af er godhet, ty den är större än jag sett den hos någon. Nu
till exempel, då ni egde så många skäl till missnöje, att icke säga
vrede, har ni blott vänliga ord för mig.44
„Missnöjd med er, grefve? Huru skulle jag kunna vara
det; tvertom har jag sedan i går morgon en högre grad af
aktning för er, än tillförne.44
„I går morgon!44 upprepade grefven. „Ah! min fru, om jag
egde ännu tjugutusen att förlora, skulle jag gifva dem för att ännu
en gång kunna återköpa mig ett dylikt ögonblick. Säkert fann
ödet det innebära en alltför stor tröst, och derföre skulle jag genom
aftonens plåga gälda den. Herman tystnade och betraktade
Stephana, som utan att förändra ansigtsuttryck åhörde honom.
„Min fru“, återtog grefven, „kan ni förlåta min mor?44
„Förlåta, hvad?44 Stephana såg upp.
„Behöfver jag verkligen säga det?44
»Ja!“ . 8 , .
„Hennes dåraktiga och högmodiga sätt i gar. Jag läste i ert
an sigte, att ni kände er sårad deraf, ehuru ni af godhet latsade
en fullkomlig känslolöshet.44
„Nej, ni misstager er, grefve, om ni tror hon sårade mig.
Ifall hon det gjort hade jag äfven haft något att förlåta; men nu
betraktar jag alltsammans såsom en egenhet hos grefvinnan, och
hänsköt icke hennes ord och uppförande på mig.44 Utan att
Stephana märkte det, låg i tonen något kallt.
„Äfven i detta ögonblick verkar minnet af min mors beteende
obehagligt på er; detta kan ni icke neka.“
„Ni har rätt, detta minne stämmer mig obehagligt, men det
bevisar ej att grefvinnan lyckats i sina bemödanden.44
„Om ni ej är sårad, så är ni missnöjd öfver att se menniskor
så fullkomligt glömska af den rätt till erkänsla, ni eger att fordra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
