Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Hon hade gifvit grefvinnarl ,en, skarp tillrättavisning, och en
hvar ogijlade. inom sig deord,den högmodiga damen låtit undfalla
sig, och ijhyilkqi icke allenast voro i , sårande för Stephana, utan för
en hvar af de ofrälse sonv voro i sällskapet.: Också aflägsnade
sig grefvinnan , en stund derefter,, dertill föranledd af sin svåra hosta
ocJh de bittra känslor, som ^beherrskade, henne. Helfrid ..åtföljde
modren. ■
Under det friherrinnan: sjöng, satte -sig Herman bredvid
Stephana på den lilla soffan ^sägande:, : v..
^Min fru, ni har sjelffäå velat. Ack!> jagdsade er ju att min
mor‘Skulle glöibma sig.“ nom
„Grefve, hon bar tvärtom icke ett enda fögonblick glömt sig,
utan med en‘beundransvärd koöseqvens. fullföljt sin afsigt att: söka
förödmjuka mig; rneh jag lofvade, er att låta det halka förbi mig grefve,
och jag har hållit ord. Tro mig, jag har inom mig firat en stor triumf
denna afton. En triumf hvarför jag står i skuld hosngrefvinnan.“
„En triumf?11
„Ja; ty ni har gifvit mig rätt och henne orätt. — Detta
försonade mig med allt livad hon sade.‘v
„Min fru!“
‘ „Grefve, jag har ju en gång: sagt er, att jäg ville vinna er
aktning för: mina tänkesätt1.och; den samhällsklass.! jag? tillhör.“-v
„Den eger ni. “ ?
Friherrinnan hade slutat sjunga och Jacobo på hennes begäran
intagit platsen vid instrumentet. Vid de första aceorder hah slog, liksom
spratt Stephana ’till och vände hufvudet, synbart rädd att gåomiste
om en enda af hans toners ii Herman bet sig i läppen, han såg att
hela hennes’ sjäi var-hososångarén eller i sången; —-ioch han måste
inom Sig medge att en >isköiiäré,: underbarare;röst kun deman sällan
få höra. Också var det så tyst: i salongen, att detffiöreföll som om
ingen mer: än; sångaren funnits der. Med hufvudet lutadt i handen,
den drömmande: blicken fästad på Jacobö,i lyssuadä Stephana,: en
lefvandö‘ bild af ’den hänförelse; : som de! friska;och ändå så ljufva
tonerna framkallade. Han sjöng en hymn;’Och derefter
några.negersånger. Då han’ ämnade lemna instrumentetu-sade Stephana:
„Sjung någon • svensk folkvisa;14
„Gerna,11 svarade Jacobo, och började‘ sjunga:
.^Vacker 3n stod ’i hö|’äftloftssal’ etc. ’ *
Sången tystnade; men Stephana förblef orörlig. Hon tycktes
ha glömt den verld, som omgaf henne.
„Huru. lycklig är icke Aan, ,som eger förmågan att så helt och
hållet bemäktiga sig er Hagl sade Herman med låg röst. Stephana
gjorde en rörelse, liknande den;en; sofvande erfar, då någon
vidrör den.
„Förlåt, grefve,. jag hörde icke hvad ni sade.11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
