Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-en berättelse, den vi icke här vilja upprepa, emedan den skulle
gå händelserna i förväg, och derföre lemna vi nu Stephana och
Jacobo.
Tvenne veckor hade passerat. Det var nu veckan före
midsommar. • Solen sken klar och leende öfver berg och dalar och
hela naturen omkring Kungsborg strålade i sin blomstersmyckade
skrud. Man hade på verandan burit ut én soffa, hvaruppå
gref-vinnan hvilade. Stephana och Helfrid sutto hos henne med sina
arbeten. Jacobo läste högt. När han höll upp ett ögonblick, sade
Stephana:
/v,Klockan har islagit sex,jag fruktar luften blir för kall för
grefvinnan. “
.„Ni har rätt, min fru, och jag tror det klokaste blir, om ni
vill visa mig den godheten och kalla hit betjenterna.“ Stephana
ringde,’ och grefvinnan bars in. Helfrid reste sig för att följa
modren, men Jacobo fattade hennes hand, sägande.:*!:
> ’ VijDröj ett’ögonblick,^Stephana följer ju in grefvinnan. “
Helfrid stannade.
‘ ,,Har jag misstagit mig på er karakter, eller har jag
uppfattat den rätt? Skall iag i er se den blifvande friherrinnan
Skjöld ?“
G-^Ni har i bedömt mig rätt, jag blir aldrig baronens maka; han
hek i går mitt bestämda af slag, “ svarade Helfrid lugnt.’ Jacobo
förde vördnadsfullt den unga flickans hand till sina;läppar, med de
•orden:
•”>4,Jag tackar er, fröken Helfrid, för det ni låtit mig behålla
tron på det sanna och ädla i; er karakter.11; Dermed släppte han
hennes hand och en tystnad uppstod.
/„Det skall säkert förundra er, att jag så hastigt béslöt mig
till att uppoffra min mors käraste önskan, “ återtog Helfrid.
„Icke det minsta, emedan jag ej ett ögonblick kunde tro, att
ni i verkligheten skulle för den offra tvenne menniskors lycka
och frid.“
„Men detta var likväl min afsigt. Jag var fullt besluten att
räcka baronen min hand, emedan han i rang och samhällsställning
var min like, och jag ansjjg föreningen med honom i allo
passande; féynnerheti-som jag dermed beredde min mor den enda glädje
lifvet-égde att bjuda henne, men ....
„Afbryt ickej jag ber..**.;.
„Men samtalet med er .gjorde ett så djupt intryck, att det
föreföll mig liksom jag hade vaknat upp, och då först klart
uppfattade min egen ställning och det steg jag ämnade’taga. Jag
fann att ni hade rätt uti att säga, det en dylik förening
egentligen var ingenting annat än ett köp. Jag stod verkligen i begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
