Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick att ni icke skulle kunna det. Jag känner det på edra’dar**
rande j händer. "
Grefvinnan drog undan sina händer och sade med matt röst:
^Ni är en farlig qvinna, min fru! Lemna mig, jag behöfver
vara allena. Ni har häftigt upprört mig.“
„Låt mig då äfven få lugna er," sade Stephanä smekande och
höljde hennes händer med sina kyssar.
> „Lugna!" upprepade grefvinnan med etit bittert leende.
^Lugnet finnes icke för mig."
■ Utan att svara gick Stephana fram till ett bord och tog en
liten bok som låg der. Hon satte sig åter på den låga kuller-
stolen vid grefvinnaris sida och började läsa. ; Den handlade; om
Ghristus, då man till honom förde äktenskapsbryterskan. Med en
ända till hjertat gående, klar och allvarlig röst, läste hon dessa ord:
,,Må den som känner sig utan synd kasta första stenen." —
Och sedan när hon sade: „Jäg skall ické dömma dig, gack i
frid och synda icke mer," — då darrade Stephanas stämma.
Derefter talade hon ur sitt eget hjerta ordi fulla af kärlek.och
försoning. Grefvinnan skulle nu trott att hon läst, om hon ej känt
igen dessa smekande och kärleksfulla ord, dem hön en gång förut
hade hört. Nu, liksom då, verkade den ande af sann
christen-dom och försoning, som låg i dem, lik en helande balsam på ett
sår. Det qvalfulla uttrycket i grefvinnans ansigte försvann, och
efterträddes af ett stilla vemodigt. När Stephana tystnade låg
grefvinnan orörlig, slutligen hviskade hon:
, ,,„Tack! Gå nu till de andra, jag behöfver vara allena och
önskar att mina barn icke må störa mig på en stund."
Stephana reste sig upp, men då hennes ögon föllo på
grefvinnans nu nästan ödmjukt sorgsna ansigte, knäböjde hon åter
och kysste hennes, händer, hvarpå några tårar föllo. Då hon
skulle resa sig upp kände hon grefvinnans läppar vidröra sin
panna.
„Tack!" hviskade Stephana nästan ljudlost och skyndade
sedan med lätta steg ur rummet.
Stephana sökte upp Helfrid och Herman samt underrättade
dem att grefvinnan önskade vara ostörd. Man tog vägen till stora
salongen, under det man samtalade om likgiltiga ämnen. Plötsligt
sade Helfrid:
„Mamma talade om att ni sjunger, men hvarken Herman eller
jag hafva fått höra en sång af er. Skulle ni ej vilja bereda oss
det nöjet i afton?" . .
„Gerna; om jag vore vid en annan sinnesstämning," svarade
Stephana med ett sorgset leende; „I afton skall min sång endast
blifva en suck af omätlig smärta."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
