Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå denna hänförande glömska af alla lidna oförrätter emot den
döende. “
„Elin har således i dina ögon godtgjort att hon är af ringa
börd?“ . 8
„Huru vore det möjligt att ihågkomma det, då man sett henne
gifva prof på så mycken godhet. Väl skulle jag ha önskat att
hon tillhört en ansedd familj, ty då hade aldrig dessa onaturliga
förhållanden emellan oss och henne uppstått, hvilka nu egt rum;
men aldrig kan jag glömma hennes verkligt ädla uppförande emot
mamma eller underkänna hennes menniskovärde, derföre att hon
icke är af adel.“
„Jag längtar att återse Jacobo“, sade Stephana efter en paus.
„Det är nu öfver tre månader sedan han reste,bort.“
,,Ja, herr Lange reste innan mamma gick ifrån oss. Var
det någon vigtig affär som tvingade honom att resa ?“
„På sätt och vis. Han reste till England för att återfå sitt
lugn.“ Stephana kände att Helfrid gjorde en rörelse.
„Sitt lugn?“ upprepade hon.
„Jacobo har älskat, eller rättare älskar, en ung flicka i
England. Redan för fem år tillbaka, under det hennes föräldrar bodde
i Barthen, blefvo de förlofvade. Elise Jonker var då aderton år,
ett förtjusande och intagande barn, icke egentligen vacker, men
obeskrifligt älsklig. — Hon och Jacobo äro slägt, och då han bodde
hos hennes mor, under den tid han arbetade i Barthen, var det
naturligt att emellan dem skulle uppstå en varm och ungdomsfrisk
kärlek. De förlofvade sig med hvarandra. Elise och hennes mor,
som voro i ganska begränsade ekonomiska tillgångar, erhöllo ett
bref från England, hvaruti fru Jonkers der bosatte bror tilibjöd
dem att komma till sig. Han var rik och ogift. Jacobo och
Elise hade varit förlofvade ett år, då de sålunda åtskildes med
det ömsesidiga löftet att förblifva hvarandra trogna till dess
Jacobo, genom sitt arbete, skaffat sig en oberoende ekonomisk
ställning och kunde komma öfver till England för att hemta sin brud. —
Jacobo arbetade icke — nej det är för litet sagdt, — han
ansträngde hvarje fiber i sin rörelse, hvarje tanka i sin själ, hvarje
minut af sitt lif för att fort Komma till det mal han föresatt sig,
nemligen att snart kunna hemta sin brud. — Efter tre ars
slaf-veri och kamp hade han vunnit målet att vara egare af ett så
stort kapital, att han kunde åtfölja mig hit och här sätta sig ned
såsom manufaktur-idkare. — Elises bref hade under det sednare
halfäret upphört och ett som kom ifrån modren, kort före var
afresa ifrån Amerika, var af ett innehåll att det uppväckte mycken
oro hos Jacobo, emedan det tydligt antydde att Elise stod i
be-grepp att svika sin tro. Vid vår återkomst till England var Elise
bortrest med sin morbror till kontinenten, och Jacobo erhöll den
smärtsamma underrättelsen att Elise var förlofvad med en nk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
