Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Tvungen,, mest af sin fruktan att genom én vägran blotta
sanna förhållandet* måste . Elin emot hans vilja samtycka att blifva
den mans hustru* hon ända till fanatism hade älskat. , Det var ett
förfärligt ögonblick, då fadren öfVer., hennes lif bröt den stafven,
och hon föreföll rsig sjelf som öm hon varit fördömd, då hon befann
sig allena på den plats som gjort henne så olycklig. Med
fpr-tviflan iehjertät kastade hon en blick omkring rummet och det
första föremål* som mötte hennes ögon,, var det olycksaliga brefvet
som bestämt •öfver hennes lif. Hon kände, ej dessjnnehåll, men hon
förstod att der stod styfmodrens vanära, hvilken hon nu hade iklädt
sig. Hon älskade ännu denne man, gom var styfmodrens förförare,
så äf hela sin själ, att hon icke ville läsa dessa rader, hvilka
intygade hans brottslighet. Lydande denna ingifvelse af kärlek,
hvilken gör att vi qvinnor uppoffra allt för att slippa i ,förnedra den
man som vi äläska, förde hon brefvet:bläst till ljuset och
förstör*-de dessa rader,: hvilka klädt i ord känslor, som aldrig bort, få
form.“ ■— Stephana drog en djup suck och tillade med en alldeles
förändrad låg, nästan bäfvande ton: „Ni måste ha älskat Zelma
bra häftigt*; efter ni heldre uppoffrade her hsjelf och den stackars
flickan,, än ni blottställde henne?“’
Långsamt lyftade Herman den sänkta pannan och sade:
„Min fru, jag hade vid min heder lofvat Elin, några
ögonblick förut, att aldrig förråda min förbindelse till Zelma.
.Föröf-rigt, kunde jag verkligen* efter förtroendet öm följderna af mitt
sista handlingssätt, yppa ett förhållande,;-som skulle ha beröfvat
Elin sin far och för hela lifvet kasta en förbannelse öfver den
qvinnans lefnäd, hvars fel var, att hon i sin svaghet gifvit vika
för min hejdlösa passion ?“i: o
„Hejdlösa passion!“ upprepade Stephana med ett tonfall.
1 „Ja!1 D’en qvinna, en man verkligen älskar:, hyser han én
så hög aktiiing för,matt-han ajdrig;lgör henneJill offer för sinalönsk^
ningar,“ sade Herman med djupt allvar. .
: .’„Ni vill dermed säga att ni icke älskade Zelma ?‘!;Stephänas
ögon hvilade på Herman med ett underbart uttryck. Dét låg i
dem ett - oförklarligt något,’som gaf tillkänna att frågan rörde någon
rätt ömtålig punkt i hennes innersta hjertä.;
■i „Stephana, “ hviskade Herman och fattade hennes båda häne
der, dem han med nästan lidelsefull häftighet , förde’till siqa läp-.
par, „den dsom i mitt hjerta väckt verklig kärlek, kunde jag aldrig,’
ens med mina önskningar,. förnedraJ Ni i vet det. Ickehsannt?" .
„Men, ni trodde er älska henrié#“ ; Stephana lät sina händer
hvila i hans. och blicken såg in i håns ögon.
„Ja,!1 det i var en häftig passion ’sonå förde’ mig med ; sig,
men...........:. r“1
„Fortfar, jag ber. Ni anar icke huru mycken vigt jag fäster
vid att ni nu är fullt uppriktig. “
4f>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
