- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
261

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes kärlek till er fullkomligt lidit skeppsbrott på lidandets och
förödmjukelsens skär. Hon bedrog sig; under oviljan, bitterheten
och hatet i hennes själ, låg känslan och glödde med oförminskad
värma och skulle en dag flamma upp med hela sin styrka och
förqväfva alla andra känslor.

Sedan Elin med biträde af lagkarlar ordnat sina affärer, och
äfven sett döden bortrycka den hjertegoda fastren, beslöt hon att
återvända till Parks, hvilket hon ock gjorde. Elina var då gift
med W icker och sa lycklig att hon icke ens kände tyngden af att
modren förskjutit henne.

Min vänskap för Elin daterar sig ifrån den tiden. Hon
gjorde med mig en resa till Amerika, och under sitt vistande i mitt
hem blef jag hennes förtrogna, och redan då beslöt jag att en
dag försona henne med de lidna oförrätterna och blifvaj den, som
verkade för hennes lycka. Nu är Elins historia slut. Nu icke ett
ord mer om henne. Tala icke hennes lidanden till ert hjer ta och
säger icke ert samvete er huru ni bör handla, då blifver också
hvarje bemödande af mig fruktlöst.11

„Se der," tillade hon, då dörrgardinen lyftades, „hafya vi lord
Charter och Jacobo.“ Stephana räckte lorden sin högra och
Ja-cobo sin venstra hand, bifogande i sin vanliga hjertliga ton:

„Nåväl, mina nherrar, ni stodo icke ut med hvarandra* efter ni
icke stannade på Akersnäs för hela qvällen."

„Omöjligt, min fru," svarade lorden och satte sig i soffan
bredvid Stephana. „Huru vill ni att man skall härda ut, skild
från er, då det står en fritt att få njuta af ert sällskap."

„Akta er, mylord, edra ord andas trolöshet. Kom ihåg er
fixa idé."

„Jag behöfver icke ihågkomma den, ty den ihågkommer
ständigt mig, hvilket likväl icke hindrar mig att finna er vara det
älskvärdaste fruntimmer jag känt."

Grefven hade stigit upp och stod ett stycke derifrån,
utvex-lande några ord med Jacobo. — Som Stephana och lorden talade
engelska, ett språk som Herman icke var mäktig, kunde han icke
deltaga i samtalet, äfven om det vändt sig kring andra ämnen.

„Om jag är det älskvärdaste fruntimmer, hvad är da hon?u

„Det nyckfullaste, min nådiga."

„Ni är ett original."

„Möjligt, felet är icke mitt om så är." .... „

„Om hon icke är älskvärd, huru är det möjligt att da älska
henne?" _ ;

„Det är just hennes nycker, hennes ombytlighet som fängsla
mig. Sjelf af ett trögt lynne, oförmögen att vilja eller kunna rvcka
mig ur min medfödda tröghet, tycker jag ipm> att. hafva en varelse
vid min sida, som retar, plågar och oroar mig. Derigenom liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free