Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bulwers ord: ’Det gifs blott en kärlek, men många eopior af
den.’ Elins hjerta kan endast kopiera. Det finnes icke något
djup och icke någon beständighet i hennes tycken. De likna
irrbloss."
Stephana och Jacobo hade nu kommit till det ställe, der
skogsstigen blef så smal, att de ej kunde rida i bredd, hvarföre Jacobo
höll in sin häst och lät Stephanas få några stegs försprång.
Samtalet af bröts derigenom. Plötsligt hördes ett häftigt hundskall in
i skogen, hvilket närmade sig allt mer och mer.
„Det låter som herrarna hålla jagt här,“ sade Stephana och
vände sig till Jacobo. I detsamma störtar en räf, förföljd af ett
koppel hundar, tvärs öfver stigen framför de ridande. I ögonblicket
smäller ett skott, Stephanas häst störtar och Jacobo uppgaf ett
ångestrop samt var med ett språng ur sadeln, nere på marken,
vid Stephanas sida. Hästen hade störtat, så att Stephana
kommit under, och genom kontusionen och djurets tyngd hade hon
förlorat sansningen.
Lord Charter, den som lossat skottet, hade vid Jacobos rop
skyndat fram, och med hela en britts sinnesnärvaro hjelpte han
att befria Stephana ifrån bördan af hästen.
En stund derefter red Jacobo hem till Kungsborg med den
sanslösa Stephana framför sig på hästen. Lorden hade > begifvit
sig till den i närheten boende läkaren.
På Kungsborg blef stor uppståndelse då Stephana hemkom
liflös. Elin, Helfrid och Jane skyndade hvar och en att med
ångest egna henne all den vård de kunde; men det såg verkligen ut,
som lifvet på allvar flytt. Herman hade ridit bort.
Då doktorn dröjde och Stephanas sanslöshet fortfor, oaktadt
allt hvad man gjorde, fattade Jacobo hennes arm, sköt upp
kläd-ningsärmen, hvarefter han med sin pennknif öppnade ådren.
Helfrid höll upp armen, och då Jacobo med det fina stålet rispade
upp ådren, öfverstänktes både hon och han af den klara blodstrålen.
„Gud ske lof!" utropade Jacobo och lade sin hand på
Stephanas hjerta. En svag och med möda frampressad suck gaf
tillkänna att lifvet återvände, och hjertats slag blefvo allt tydligare
och tydligare. När andedrägten blef någorlunda fri lade Jacobo
an förbindningen och böjde sig öfver henne för att erfara huru
hon befann sig.
„Hur är det, älskade Stephana?" hviskade han med ångest.
„Illa, min älskling", hviskade hon.
Helfrid hade hört de nästan ljudlösa smekorden ocho ryckte till,
liksom det varit ett hvasst stål som träffat henne. Åter tänkte
hon: „Jacobo älskar henne."
Doktorn kom och Stephana flyttades in i sängkammaren.
Jacobo såg nu först på Helfrid och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
