Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid världens gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
togo upp striden med kölden och knappheten kunde
klara sig, så till exempel den fyndige elefant som lät
växa ut ull för att reda sig mot kylan. Men för den
obevekliga människan som satte en gräns för allt
utom för sin fräckhet, måste djuren till slut falla till
föga. Nu äro de instängda inom sina reservat och
det torde vara dem en klen tröst om de alls förstå
det att människan stängt in sig själv på samma sätt
med taggtråd, passkontroll och invandringsförbud
och icke är mycket friare än de. Vad veta de om
människorna? Veta de att sedan dessa kuvat sina
bröder djuren, ha de vänt sig mot varandra med
större vrede än någonsin?
När vi komma till den tid som lämnat kvar
vittnesbörd om människomas föreställning om världen,
finna vi att djurens gångna storhetstid sjunkit i
glömska. Under antiken hade folken kring
Medelhavsländerna ingen aning om att Medelhavet var ett
senare fenomen i världens historia och inte heller
om att vad de kallade Herkules stöder, det vill säga
klipporna på båda sidor om Gibraltar sund, voro två
kvarlämnade br o pelare efter en nerrasad brygga.
Vi förstå lättast hur de tänkte sig jorden, om
vi se en näckros simma i en damm, och det har ni
väl alla sett? Det kanske ni inte liar, men i alla
fall tänkte sig den tidens människor, att jorden låg
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
