Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livbojen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Med alla tre? frågade jag.
— Nej, med mr Bertram Roden förstås.
Det här lät ju intressant, men jag fann det för
ögonblicket mycket mera betydelsefullt att mitt
auditorium i Sverige givit sig till känna för mig.
Ingen man, ingen älskare har jag som skriver till
mig, min vän sviker mig och min dotter tycker jag
är en idiot, en sentimental fjolla. Men mitt
auditorium glömmer mig inte och föraktar mig inte. Mitt
kära auditorium, mina nybyggare uppe vid
pol-cirkeln.
Så vida det är mig möjligt brukar jag alltid
komma tidigt till den godtemparlokal eller det
Folkets Hus där jag ska tala. Mången gång har jag
suttit ensam i en kal och fattig lokal, medan
Branting eller Wieselgren och Wawrinsky blickat ner på
mig från brun- och gråsjaskiga väggar. Så kommer
den första åhöraren in, stryker pälsmössan av sig,
ser sig förläget om, sätter sig allra längst bort och
snyter sig häftigt. Sen komma de en efter en i sina
svarta vinterytterkläder och med snö på galoscherna.
Jag beundrar dem för att de komma, ty ingen vet
bättre än jag, som lider så av vinterklimatet, hur
djävulskt det måtte ha varit att gå ut denna bitande
kväll med denna svåra katarr. Och ändå göra de
det för min skull, min och de stora mästarnas.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
