Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livbojen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett helt band tog hand om mig som var den enda
ensamma kvinnliga resanden vid den båten. Ledaren
för exploatörerna var en len och leende man som
sorterade ut mig själv, mina två väskor, min ulster
och min tidning så att det räckte till alla. Bra gjort,
ty jag hade inte mer än vad jag många gånger själv
knogat upp och ner i svenska järnvägsundergångar.
Men nu var jag i en annan värld, och i den världen
vandrade jag och bagaget hjälplöst mellan dessa
män som sammanslutit sig för att dra drickspengar
ur mig. Och slutligen lät jag mig ledas till en
däckstol och mottog en bestämd tillsägelse att sitta stilla,
tills man hämtade mig. I Ceuta skulle man föra
mig i land och skaffa mig en buss till Tetuan.
En stund fann jag mig i att sitta stilla i
däckstolen, emedan det roade mig att se på en älsklig
fransk familjefader som med munnen ständigt
spetsad till en kyss eller en vissling dansade omkring
och i tur och ordning hjälpte sina två sjösjuka
damer, vilkas puts föll av. Men så småningom blev
det litet för mycket för mig både av ömhet och
sjösjuka. Jag steg upp och beslöt att se efter hur mitt
bagage mådde. Men det fanns inte kvar där man
ställt det, och nu gick jag på jakt efter anföraren
för rövarbandet. Jag fann honom i fören, rökande
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
