Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja tack, gör det, sade jag. Jag brydde mig inte
om att vara uppriktig. Nej jag ville leka med det
rara adertonhundratalet dess egen lek för en
förmiddag. Varför skulle jag fördärva dess nöje med
att andas om hur van jag var att knoga med väskor
i händerna upp i tåg och ur tåg, utefter långa,
tomma, blåsiga perronger?
— Take care, sade han. Vi hade snabbt vänt om
ett hörn och stodo i ett vitmenat hästskovalv. Här
voro mycket riktigt de två trappstegen han varnat
mig för, och faktiskt var det bra att han höll min arm,
ty med varje steg kiev jag tusen år tillbaka i tiden.
Vi stodo i porten till en trång buktande gata, vit
och överbyggd av vita valv som om den dragit en
hätta över sig till skydd för solen. Men skyddet var
icke fullkomligt, och här och där skar solen sönder
det med en flammande vit stråle i de blå skuggorna.
Inom denna ram av små vita hus i skarp sol och
skarpa skuggor, stod en tavla så sällsam att jag
måste tro en sjunken värld genom ett lösenord av
min djinn stigit upp ur sin grav och för en stund
påtagit sig livet och dess sysselsättningar igen. I
denna återuppståndna värld rörde sig behagfullt
underbart sköna gestalter av många stammar och
färger. Vi sågo vithyade män, gula, bruna, grå och
kolsvarta. Somliga hade grekiska profiler, andra
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
