Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kände mig mer och mer bedrövad. Dagen
smälte så fort undan, nu var den redan halvliden,
och här gingo vi med vårt hemliga bryderi. Vad
hade blivit av oskulden och glädjen och
självklarheten i vår samvaro?
När jag efteråt tänkte på all hänförelse jag fick
ut ur Sevilla jämfört med Cordova och vad som
var orsaken, måste jag skaka på huvudet och
beklaga dem som tro på reseskildringars objektivitet.
Jag försökte förstås inte låta märka någonting,
jag sade till och med Cordova är lika intressant som
Sevilla. Det var när vi vandrade genom ett av stans
tomma palats, så praktfullt att man verkligen kunde
tro på de fula antydningarna att Cordovas rika
familjers rikedom ursprungligen grundades på
slavhandel. Nu var emellertid ägaren fattig och
öppnade sin exklusiva värld för turister.
Vi gingo genom dess patior, alla voro fulla av
grönska, blommor, frukter och lekande fontäner.
Var och en syntes vara mera doftande, mer ljuv,
skyddad och sval än den föregående. För varje ny
patio trodde vi att vi nått den innersta. Alltid trodde
vi att vi skulle finna något där. Men när vi äntligen
nådde den fjortonde pation, som var den sista, var
även den tom. Alla dessa hemlighetsfulla tigande,
övergivna gårdar ledde till ingenting. Springbrun-
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
