Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Det ogifta ståndet - 1. Detta stånds förmåner och uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna nya lära bemötes af flera författare med det ganska
kraftiga skälet, att äfven de högre djuren, hvilka ju böra vara
mera beroende än den förnuftiga människan af sina drifter,
kunna afhållas från könsdriftens tillfredsställande utan någon
fara för deras hälsa. I samma riktning hafva ock många svenska
läkare uttalat sig.
Prof. O. V. Petersson (lärare i Upsala) säger i ett föredrag
om- »Barnamortaliteten» bland annat följande:
Må den enskilde söka att med en mängd skenbara och lätt
åtkomliga tröstegrunder försvara sig, eller den oerfarne och
lättsinnige uppsöka till och med auktoritetsskäl för att därmed försvara
sitt handlingssätt, en last är dock och förblir osedligheten, ett
kräftsår för samhället, som förr eller senare medför fördärf för
detsamma liksom för den enskilde. (Upsala läkareförenings förhandl.
Band 18 pag. 349).
Prof. S. Ribbing (lärare i Lund) yttrar i en kraftig protest
mot de i Strindbergs »Giftas» uttalade åsikterna i Ny svensk
tidskrift 1885:
Det är särskildt uti den första berättelsen »Dygdens lön», som
Strindberg målar en sjukdom, hvilken hos diktens hufvudperson
skulle hafva uppkommit därför, att han, trogen moralens bud och
ett löfte till sin döende moder, velat lefva ett i sexuellt hänseende
sedligt lif. Det våld på naturen, som enligt författarens åsikt ligger
uti en sådan föresats, måste draga dåliga följder med sig, och
författaren använder hela sin förmåga för att uppkonstruera en den
vederstyggligaste bild af ett slags sjukdom, hvilken ganska snart
lägger sitt offer, den »dygdige ynglingen», i grafven. Författaren
vänder fullständigt om det s. k. gengångarespörsmålet och den
dagligen skönjbara erfarenheten. Det är icke fädernas synder, som
hemsökas på barnen; tvärtom, det är deras iakttagelse af sedelagens
bud, som skänker deras afkomma lifsvariga sjukdomar.
Det behöfver väl knappt sägas, att författarens skildring är
fullständigt osann, att den sjukdomsbild han målar icke har någon
motsvarighet i verkligheten, att orsaker och verkningar icke stå i
något samband med hvarandra.
Författaren låter i sin skrift alla läkare vara af samma åsikt
som han själf, nämligen att hvarje återhållande skranka mot sexuella
utsväfningar skulle nedrifvas. Jag nekar icke, att sådana åsikter
kunna vara af läkare uttalade, och oftast kanske vid glasens klang,
med lallande tunga under bifallande skrän af likasinnade stallbröder.
Men det är eget, att när läkaren skall framträda såsom lärare för
samtid och eftervärld, uti offentligt tal eller skrift, finner man
motsatta åsikter framställda, Det vetenskapliga författareskapet förer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
