Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VII. Själfbefläckelse.
- 5. Onanins behandling och botande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller sjukgymnast bör därföre nödvändigt anlitas för denna
behandling, som behöfver fortgå dagligen flera veckors tid, om
något resultat skall vinnas. Denna behandling är äfven
påkallad för att möjligen förekomma framtida förstoring och
förhårdnad i blåskörteln — en vanlig och besvärlig åkomma vid
lifvets afton, och till hvilkens uppkomst omåttlig könsnjutning
torde vara en mera bidragande orsak, än som hittills är påaktadt.
Det radikalaste medlet att bota onani vore visserligen
kastration (se sid. 23). Härigenom borttoges ju all frestelse till
onani, men på samma gång borttoges äfven
fortplantningsförmågan; en på hela organismen inverkande stympning skulle ske.
Att mången, som lider vedermöda af sin könsdrift, dock kommer
på denna tanke, må mindre förundra. Och då könsdriften uti
den kristna åskådningen — synnerligen inom den katolska kyrkan
— ställts såsom en låg, den andligt sinnade människan ovärdig
drift (hvaraf följt de romersk-katolska prästernas celibat), må
man icke förundra sig, att sekter uppstått, hvilka gjort kastrering
till en religiös plikt.[1] — Mera skall det kanske förvåna mången
[1] En lärjunge till Origines, araben Valerius, grundade 250 år efter
Kristus den första sekten af kastrater, Valerianerna. Då de förföljdes af
kejsarne Konstantin och Justinianus, förskingrades de åt olika håll. De äro
åtminstone de andliga fäderna till de beryktade ryska Skopxerna, som ännu
till stort antal finnas i Ryssland. De första kända religiösa kastraterna i
detta rike voro två metropolitaner af grekisk börd i slutet af elfte århundradet.
Men såsom sekt äro kastraterna där icke kända längre tid tillbaka än till
början af 1700-talet. I första början förstörde desse testiklarne med
glödande järn, hvarföre de kallades elddöpare. Sedermera började de stympa
sig med skärande verktyg, hvarvid de blödande pulsådrorna dock
behandlades med bränning. Operationen bestod stundom i vanlig kastrering, stundom
i stympning endast af manslemmen, stundom i amputation af både lemmen
och hela pungen med testiklarna. Härigenom uppkommo olika arter af sekten
med olika rang i helighet. Kvinnorna stympade sig ock, än genom bröstens
bortskärande, än genom verklig kastrering, för hvilken operation de dock ofta
dukade under.
Skopzerna äro ännu i Ryssland ganska talrika. År 1866 beräknades de
till 5,400, af hvilka 1,460 voro kvinnor. Somlige ibland dem kastrera sig
själfva. De hafva blifvit af regeringen än hängda, än sända till Sibirien,
men de hafva dock icke härigenom kunnat utrotas.
I Central-Australien skall, enligt Miclucho Maclay, kastration under
namn af mika vara särdeles vanlig, ja så vanlig, att blott en ringa del —
det uppgifves 3 procent — af den manliga befolkningen är okastrerad »för
släktets fortplantning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/manslakt/0126.html
