Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Prostitutionen. - 2. Prostitutionen i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm, är ett djupt rotadt samhällsondt, som icke låter sig^
genom palliativa åtgärder bortskaffas.
Och genom alla åtgärder mot de erkändt och så att
säga lagligt prostituerade erhålles intet skydd mot de
hemligt prostituerade, hvilka äfven på gator, promenader, i
cigarrbodar, schweizerier, kaféer m. fl. dyl. ställen veta att skaffa
sig sina kunder, på hvilka de ockra ofta hänsynslösare och
grundligare än de öppet prostituerade inom deras vanligen större
kundkrets. Den hemligt prostituerade söker nämligen gärna längre
tids förbindelser, hvarunder hon kan utsuga sina offer, stundom
genom rätt behändiga knep.
Män i hufvudstaden, som vilja komma sin väg oskadda
fram, behöfva därföre visserligen se sig väl före, ja både till
höger och vänster, ifall de icke skola falla i snarorna — snaror,
hvilka för öfrigt äro lika gamla som mänskligheten och lika illa
beryktade sedan urminnes tider. Detta framgår bäst af de
varningsord med mångtusenåriga anor, hvarmed vi nu vilja afsluta dessa
anteckningar rörande det manliga släktets alltid svåraste strider.
Den vise konung Salomo skref bland andra sina goda
lärdomar 1000 år före Kristus sålunda:
»Min son, lyssna till min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
så att du följer kloka råd och dina läppar bevara, hvad du har läst f
Ty honung droppar från den främmande kvinnans läppar; och halare
än olja är hennes gom; men hon blifver till slut bitter såsom
malört, skarp såsom ett tveeggadt svärd. Hennes fötter löpa ned till
döden, hennes steg leda till dödsriket. Lifvets jämna väg håller hon
icke; hennes stigar gunga, utan att hon märker det! Och nu,
barn, hör mig och vik icke ifrån min muns ord; Skilj din väg långt
ifrån henne och kom ej nära dörren till hennes hus, att du icke
måtte få gifva åt andra ditt gods och dina år åt hämnaren, att
icke främlingen må mätta sig af ditt förvärf och dina mödors frukt
tillfalla en annans hus, och att du icke själf måtte få sucka, när
din kropp och ditt kött blifvit förtärda, och säga: Hvi hatade jag
tuktan, och hvi föraktade mitt hjärta varning, och hvi lydde jag ej
mina lärares röst och hvi böjde jag ej mitt öra till dem, som
undervisade mig?» (Ordspr. 5: 1—14; jämför ock kap. 7 i samma bok).
»Vin och kvinnor göra visa män galna!» (Jesu Syrachs bok
19: 2.)
—*—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
